Vad är wicca?

Wicca är en ung religion, som grundades på 1950-talet och har vissa tydliga inslag som markerar att detta är just wicca och inget annat.

Mysteriereligion

Med detta menas att kontakten med och förhållandet till det gudomliga inte kan förmedlas eller beskrivas. Den är ett mysterium som var och en själv måste utforska och uppleva för att nå insikt. Wiccaner tror att varje människa har förmågan att uppleva en direkt kontakt med det gudomliga, som vi kallar guden och gudinnan.

Naturreligion

Ett viktigt inslag i wicca är respekten för naturen och hur vi ser det gudomliga i allt som existerar i universum. Med detta följer vikten av att arbeta för hållbar utveckling, dvs minimera vår negativa påverkan på miljön på olika sätt. Exempel är sopsortering, att gå eller cykla istället för att ta bilen, att odla med ekologiska metoder. Miljön omfattar även de människor och varelser vi delar den med, och därför är det viktigt att även tänka på hur man påverkar sin sociala omvärld och hur man kan bidra till en positiv atmosfär där vi själva och andra är fria att växa och utvecklas.

Andra viktiga uttryck för vördnaden för naturen är firandet av sabbat (högtid) och månens faser.

Balans

Allt hänger samman, vi är alla en del av skapelsen och har en plats i livets väv. Att lära sig leva och arbeta i harmoni med naturen, med det som är synligt och osynligt, inre och yttre världar är centralt för en wiccan. Allt är i ständig förändring och rör sig i cykler, och i detta flöde av förändring råder balans.

Ansvar

Du och endast du bär ansvaret för ditt eget liv och din utveckling. I detta ingår att upptäcka och stärka vårt personliga förhållande till det gudomliga och till vårt eget inre.

Guden och gudinnan

Wiccaner tror på en gudomlig källa till allt liv, som består av både manlig (guden) och kvinnlig (gudinnan) energi, kraft eller princip. Några wiccaner är dualister och erkänner endast en gud och en gudinna, andra ser alla gudar och gudinnor som en aspekt av Guden och Gudinnan, medan några andra ser alla gudar och gudinnor som separata entiteter istället för som en del av Guden och Gudinnan.

Etiska riktlinjer

Även om wicca inte har någon bibel så erkänner i princip samtliga wiccaner de etiska riktlinjer som uttrycks i The Wiccan Rede (rede betyder ungefär råd eller vägledning).
* An' it harm none, do what you will. Syftar på varje wiccans frihet att utöva sin tro såsom h*n önskar. Syftar även på tolerans gentemot andra andliga vägar och religioner. Naturligtvis känner varje wiccan att just wicca är den rätta vägen för dem, för annars skulle man ju inte vara just wiccan... Men vi respekterar andras val av väg oavsett vilken den är, så länge det inte skadar någon.
* Law of return/The three-fold law. Syftar på tron att allt du sänder ut får du åter. Sänder du ut goda vibrationer och gör gott så sprider det sig som ringar på vattnet och du får gott tillbaka. En wiccan söker undvika att göra skada i mesta möjliga mån.

Wiccansk mytologi

Några viktiga inslag i den wiccanska mytologin är:
* Gudinnans nedstigning i underjorden för att utforska dödens mysterier
* Solgudens födelse vid midvinter
* Firandet av gudinnans och gudens förening vid beltaine
* Gudens offer vid skörden

Reinkarnation

Wiccaner tror på reinkarnation, på att vi återföds för att vi har mer att lära i livet och på att när vi så småningom når upplysning slutar reinkarneras, och återgår till det eviga.

Det är lite olika hur varje wiccan uttrycker detta. Personligen tror jag att människor består av kropp, själ och ande. Anden tänker jag mig vara en del av mig som är evig och sammanlänkad med världsalltet och själva skapelsen. Allt jag upplever under ett liv lagras som minnen, visdom och kunskap i anden. Jag är inte medveten om mina tidigare liv i detta liv, men ibland kan glimtar av denna livserfarenhet och visdom skymta fram i drömmar och annat ur mitt undermedvetna - som jag ser som länken mellan anden och själen.

Själen ser jag som livsgnistan som hör samman med just den kropp jag lever i nu - jag tror alltså att själen är en liten del av anden, den smälter åter samman med anden när min kropp dör, och ur anden skapas sen min nya själ som tar plats i min nästa kropp... Osv, ända tills jag utvecklats till den grad att jag inte längre behöver ha en kropp. Upplysning, nirvana - det finns många uttryck för att beskriva detta som man då når. Då tror jag att jag kommer att sluta reinkarnera, att jag återgår till anden för gott och smälter samman med alltet.

Jag tror alltså att när människan dör, dör först kroppen och därefter återgår själen till anden. En period av vila följer på det tror jag, som pausen mellan andetag, det allra sista - och det allra första. Ur anden tänds en ny själ (livsgnista), som tar plats i den nya kroppen. Jag tror också att blott anden behåller min essens, det allra innersta som är jag. Jag kan inte minnas detta i vaket tillstånd, jag kan inte minnas mina tidigare liv tror jag. Bara när mitt jag befinner sig mellan liv, när jag är blott och enbart ande, vet jag allt.