Den perfekta bägaren

Jag har brottats ett tag med en märklig drift att införskaffa en ny bägare. Jag har redan en i min ägo, en vacker benvit sak av resin (ett plastigt material) dekorerad med murgröneblad och en välgångsönskning. Den är underbart vacker men jag tycker inte riktigt om att dricka ur den. Den är lite för stor och pampig på nåt sätt, för min smak.

Jag är en väldigt enkel och vardaglig kvinna, inte alls särskilt "häxig". Har ingen dragning alls till maffiga silverbägare fyllda med blodrött vin. Så, jag tog mig en rejäl funderare på vad jag egentligen tycker.

Vad står bägaren för, för mig? Vilken betydelse har dryck i ritualer för mig?

Jag känner mig obekväm med vin som dryck vid ritualfirande. Tycker inte om känslan av att bli avtrubbad och dimmig, när jag helst vill vara klarvaken och mer medveten än någonsin. Vatten känns lite tunt på något sätt. Jag funderade länge och så småningom började tanken på te-ceremonier vakna inom mig. Att bereda mitt té själv och avnjuta det i stillsam tysthet och begrundan... Det är för mig en helig stund, fylld av frid och eftertanke.

Så varför inte strunta i konventioner, ignorera bilden av bägaren som en kalk? Min bägare ska naturligtvis vara en tekopp, insåg jag till slut!

Mitt dilemma blev då: ska jag införskaffa en ny tekopp, använda en som redan står och skräpar i köksskåpet, eller vad...? För mig känns det viktigt att bidra så lite som möjligt till konsumtionssamhället, där vi ständigt köper nya saker, slänger sånt vi tröttnat på och återigen köper nytt. Hur hantera min lust till en ny tekopp/bägare och samtidigt vara sann mot de ideal jag tror på? För hur kan vi kalla oss wiccaner om vi kränker de ideal vi säger oss ära och hålla högt?

Idag gick min älskling och jag på en långpromenad och hamnade nere på stan, där vi tassade in på en second-hand-butik vi brukar handla i. Jag vandrade runt bland hyllorna, mest för nöjes skull - där finns så många märkliga saker! - när jag plötsligt fick se den.

Den perfekta bägaren.

(Bild tagen på min balkong tidigare idag. :) )

Jag är överlycklig och supernöjd med mitt inköp! Jag gillar tanken på att köpa second hand, det är föremål som redan finns i omlopp så att säga - tusen gånger bättre än att köpa nytt. Den vackra, glaserade tekoppen får nu ett nytt hem hos mig istället för att hamna på soptippen.

Jag försöker så gott jag kan (dock syndar jag, mestadels beroende på vår skrämmande brist på pengar och att vi måste köpa det billigaste alternativet för att alls kunna sätta mat på bordet) att välja fair-trade-märkt eller ekologiskt när jag har möjlighet. Jag försöker också att handla second hand så ofta jag kan, och framför allt minimera mina inköp.

Att äga många ting är att vara ofri, i min ringa mening.