BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

tisdag, september 08, 2009

Mabon

Mabon (MEJ-bånn) är den andra av de tre skördefesterna, och firas vid höstdagjämningen. Vid mabon brukar det kännas och synas att höstens tid är inne: träden flammar i lysande färger och det finns en doft av förgängelse och fukt i luften.

Guden är döende; hans krafter tynar - växter vissnar, löven faller och dagarna blir allt kortare. Hans död är nödvändig: de växter och löv som nu vissnar ner kommer att förmultna och ge näring åt frön och nya växter när våren kommer. Utan hans död, hans offer, skulle jorden armas ut allt mer eftersom väldigt lite näring skulle tillföras. Vi kommer att hylla honom vid samhain, när han slutligen ger upp sitt liv och stiger ner i underjorden. Men ännu är det blott mabon och i gudinnans mage - jordens inre - vilar ett löfte om nytt liv, en ny vår och nya skördar. Solbarnet slumrar under hennes hjärta, liksom frön nu slumrar i jorden i väntan på vårsolens värmande strålar.

Att fira mabon

Jag brukar tänka att detta med att leva som wiccan handlar om att öppna sig för det gudomliga i livet, för det mystiska och magiska. Det handlar mer om hur du förhåller dig till tillvaron, och om sinnesstämningar, än om att ha de "rätta" föremålen och utföra de "rätta" ritualerna. Om att se den magi som finns i vardagen, att se det vackra i livet och att njuta av det man brukar kalla de små tingen.

Om du inte vet hur du ska börja eller hur du ska fira föreslår jag att du firar genom att ta en promenad. Gärna ensam, så att inte konversation distraherar dig. Strosa genom naturen (en park om du bor i en stad), betrakta det du ser: löv som faller, blommor som vissnat, växter som förmultnar, doften av förgängelse, solen som inte längre värmer såsom den gjorde i somras - en tid av mörker och vila stundar.

Slå dig gärna ner på en bänk eller en sten och vila en stund. Kanske du känner att höstens mörker gör dig tröttare, att det väcker en längtan att krypa upp i soffan eller sängen och se en film eller läsa en bok - fundera över hur du själv är en del av naturen och behöver en vinter, en viloperiod för att orka blomma igen. Jag tror att det är sunt att inte pressa sig själv så hårt, särskilt under vintertid då det känns mer naturligt att vila och återhämta sig än att vara aktiv.

I jorden ligger redan frön, de vilar i väntan på vårsolen. Många frön behöver en period av frost och kyla för att de ska kunna gro. Därför kan man säga att det är nödvändigt att guden dör, dvs att vintern kommer och naturen vissnar ner - annars skulle vi ha evig sommar och markerna skulle slutligen torka ut, frön från vissa växter skulle inte kunna gro och till följd därav skulle dessa växter dö ut. Sitt en stund och fundera över att offer ibland är nödvändigt, att man ibland måste låta saker dö (släppa taget om gamla minnen, gamla oförrätter, bitterhet, ovanor osv) för att kunna ge plats åt något nytt.

När du vandrat hemåt igen kan du tända ett ljus, kanske lite rökelse också, i tacksamhet för de gåvor du fått under året i form av insikter, mat, dryck, vänskap, kärlek eller vad det nu vara månde. Avsluta gärna stunden med en stunds eftertanke medan du äter en bit äpple, en morot eller något annat som skördas under hösten, och kanske smuttar på lite cider eller vin. Din ritual är avslutad.

Om överflöd

Vi skördar av allt gott naturen har att erbjuda vid mabon, men livet handlar inte om att ta och ta. Det handlar om att ta emot och skänka tillbaka, både vad gäller naturens resurser och våra medmänniskor. Var frikostig med medkänsla, snällhet och tolerans så blir vår värld en bättre plats.

Du som tycker om att odla: samla frön som du kan så i vår - inga skördar, utan sådd!

Hämta inspiration från naturen när du dekorerar ditt altare - eller fira utomhus. Det är tradition att samla höstlöv i en korg och strö ut dem under ritualfirandet vid mabon - låt dem singla ner över altaret, för att efterlikna de löv som träden fäller. Samla kottar, stenar, vackra grenar, rönnbär och låt altaret smyckas med lysande orangerött, mustigt brunt och gyllengult; färger hämtade från årets skörd och höstskogens lysande palett. Smaka äpplens friskhet, njut av näringsrika rotfrukter och potatis! Dela gärna ett äpple och betrakta det naturliga pentagram som finns i dess mitt. Doftsinnet vill också ha sitt, patchouli är en jordig doft som finns som rökelse och passar bra till mabon.

Strö ut offergåvor - frön, nötter - till fåglar och smådjur, offra öl (eller något annat) till ditt favoritträd, laga till en mustig höstgryta och bjud in dina vänner till en trevlig kväll med många glada skratt, skapa en krans till dörren och dekorera den med kottar och rönnbär, tillverka en skallra och samla in frön.

Skapa en överflödskorg: fyll en korg med små gåvor - frukt, vackra stenar, snäckor, kolor insvepta i vackert papper... Ställ korgen i hallen. Besökare och familjemedlemmar är välkomna att välja en gåva ur korgen, men lämnar också något i gengåva. Barn brukar älska dessa korgar och det är väldigt roligt att se vad de lägger dit - kanske en teckning, en märkligt formad kotte de hittat eller en figur de gjort av lera! Du kan också göra en mysig tradition av att fylla korgen och ställa fram dem varje lördag kväll, låta varje familjemedlem välja något gott ur den och sen sitta tillsammans och berätta sagor eller läsa för varandra ur en bok.

Själv firar jag genom att brygga mig en kopp gott té som jag sedan avnjuter i tystnad och stilla begrundan. För mig är tystnad något jag njuter av och vilar i, särskilt med tanke på omvärldsbruset som inte enbart omfattar motorljud, skrikande ungar, telefoner som ringer, musik och TV som skvalar utan, mobiltelefon som ringer och piper - utan också datorns brummande, epost som pockar på uppmärksamhet, bloggande och forumdeltagande. Vi är mycket aktiva idag, många av oss, och ständigt redo för kommunikation. Prova att stänga av alla apparater och var tyst i en hel timme, eller varför inte en hel dag.

Om balans och bokslut

Att nå balans handlar inte bara om din egen person. Att finna balans i vardagen där vi ofta bollar arbete, familj och fritid kan vara nog så svårt, och att samtidigt försöka få en stund över till tystnad och stillhet kan ibland kännas omöjligt - men det är viktigt för att du ska må bra. Balans handlar också om vad du sänder ut och vad du själv får tillbaka.

Somliga är sådana att de förväntar sig att hela tiden skörda av livets goda men glömmer att så, och blir sen förvånade när det inte längre finns något kvar att ta av. Andra sår och sår, och upplever att de aldrig får skörda frukten av sitt hårda arbete. Några exempel:

  • att nalla av sina sparpengar, tills den dagen man verkligen behöver pengarna och då upptäcker till sin förtvivlan att kontot är tomt. Vem bär ansvaret för din ekonomi? Spenderar du dina tillgångar utan tanke på morgondagen, eller sparar du allt till ålderdomen? En balans är kanske det bästa, där man försöker bygga upp en hållbar ekonomi men samtidigt tillåter sig att njuta av livet som är idag - vilket faktiskt inte behöver kosta något. Promenader och kramar är gratis. ;-)

  • att uppleva sig ge och ge till andra utan att få något tillbaka. Vad förväntar du dig av andra? Förmedlar du det till dem? Agerar du av äkta medkänsla och kärlek, eller med baktanken att få något tillbaka? Hur upplever du själv det, när andra ställer krav på dig - kanske till och med krav du inte vill leva upp till? Går det att hitta en balans, en kompromiss som alla parter känner sig nöjda med? Nyckeln till alla typer av relationer är kommunikation.

  • att ständigt komma med goda idéer på jobbet men andra tar åt sig äran för ens hårda arbete. Hur skulle du agera då? Konfronterar du personen det gäller? Lider du i tystnad? Talar du bakom ryggen på personen? Vänd på myntet och fundera över hur andra ser på dig. Tror du att du är en person som andra kan sätta sig på? Varför det? Kan du arbeta med att stärka ditt självförtroende?

  • att suga ut varenda uns av det naturen har att ge i form av till exempel grödor, vatten, olja och trä utan att tänka på att vi behöver plantera nya träd, återvinna resurser och filtrera vårt smutsvatten för att ersätta det vi tagit. Vems är ansvaret? Om Afrika går under, berör det då dig som sitter långt uppe i norr? Som en av jordens barn, kan du då med gott samvete blunda för vår moders lidande? Var börjar man, när det känns som allt går åt helvete? Finns det något du kan göra i din vardag, som ett första steg?


  • Vem bestämmer vad du sår och skördar - jo, du själv. Ingen annan än du kan ta ansvar för ditt eget liv. Det funkar tyvärr inte att skylla ifrån sig och lägga skulden på andra. Dessa är viktiga frågor att fundera över för oss alla.

    Försök finna balans mellan aktivitet och vila. Låt tiden mellan mabon och samhain få bli en skymning i ditt liv, där vardagens hetsiga rytm saktar in och stillnar inför nattens vila - den långa vintern. Vi behöver perioder av återhämtning för att inte bränna ut oss. Lyssna till naturens puls som ljuder i ditt hjärteblod, till hennes sång som manar oss att vila och vända fokus inåt. Låt mabon få bli en tid för försoning, för att ärligen betrakta ditt eget liv och ta ansvar för det du ser. Hedra moder Jord och var tacksam för det överflöd hon bjuder oss.


    Några nyckelord för mabon:
    • Nyckelord - balans, bokslut, vad man sår får man skörda, ansvarskänsla, ärlighet, sanning, ödmjukhet, försoning, kompromisser, tacksägelse, rening, vatten
    • Färger - orange, rött, brunt, blått. Färger hämtade från höstskogens flammande palett och från havets djupblå, svala hjärta.
    • Rökelse, dofter och växter - mynta, äpple, salvia. Örter som har friska dofter, och som används för rening.
    • Kristaller och stenar - blå stenar (t ex lapis lazuli eller blå bandagat) passar särskilt bra tycker jag, eftersom färgen blå brukar symbolisera renhet, sanning, ärlighet och helande.
    • Gudinnor - Isis (uråldrig egyptisk gudinna, med stor kunskap om magi och läkekonst), Gaia (moder Jord), Ma'at (rättvisans och sanningens gudinna i Egypten), Cerridwen (keltisk gudinna i vars kittel själar vilar mellan inkarnationer), Yemaya (nigeriansk havs- och modersgudinna)
    • Gudar - Osiris (Isis make, växtlighetens och underjordens gud), Mabon (keltisk gud, den gudomlige sonen), Thoth (visdomens, lagens och kunskapens gud i Egypten), Tyr (asagud, sanningens och rättvisans gud), the Dagda (irländsk gud, den Gode Guden som ägde en överflödets kittel)
    • Symboler och redskap - ymnighetshorn, horn, äpplen, skära, höstlöv, torkade kalebasser, torkade blommor, kvast, spiraler, kittel
    • Mat & dryck - äpplen, rotfrukter, potatis, vin, vindruvor, cider, squash, aubergine

    torsdag, augusti 20, 2009

    Den perfekta bägaren

    Jag har brottats ett tag med en märklig drift att införskaffa en ny bägare. Jag har redan en i min ägo, en vacker benvit sak av resin (ett plastigt material) dekorerad med murgröneblad och en välgångsönskning. Den är underbart vacker men jag tycker inte riktigt om att dricka ur den. Den är lite för stor och pampig på nåt sätt, för min smak.

    Jag är en väldigt enkel och vardaglig kvinna, inte alls särskilt "häxig". Har ingen dragning alls till maffiga silverbägare fyllda med blodrött vin. Så, jag tog mig en rejäl funderare på vad jag egentligen tycker.

    Vad står bägaren för, för mig? Vilken betydelse har dryck i ritualer för mig?

    Jag känner mig obekväm med vin som dryck vid ritualfirande. Tycker inte om känslan av att bli avtrubbad och dimmig, när jag helst vill vara klarvaken och mer medveten än någonsin. Vatten känns lite tunt på något sätt. Jag funderade länge och så småningom började tanken på te-ceremonier vakna inom mig. Att bereda mitt té själv och avnjuta det i stillsam tysthet och begrundan... Det är för mig en helig stund, fylld av frid och eftertanke.

    Så varför inte strunta i konventioner, ignorera bilden av bägaren som en kalk? Min bägare ska naturligtvis vara en tekopp, insåg jag till slut!

    Mitt dilemma blev då: ska jag införskaffa en ny tekopp, använda en som redan står och skräpar i köksskåpet, eller vad...? För mig känns det viktigt att bidra så lite som möjligt till konsumtionssamhället, där vi ständigt köper nya saker, slänger sånt vi tröttnat på och återigen köper nytt. Hur hantera min lust till en ny tekopp/bägare och samtidigt vara sann mot de ideal jag tror på? För hur kan vi kalla oss wiccaner om vi kränker de ideal vi säger oss ära och hålla högt?

    Idag gick min älskling och jag på en långpromenad och hamnade nere på stan, där vi tassade in på en second-hand-butik vi brukar handla i. Jag vandrade runt bland hyllorna, mest för nöjes skull - där finns så många märkliga saker! - när jag plötsligt fick se den.

    Den perfekta bägaren.

    (Bild tagen på min balkong tidigare idag. :) )

    Jag är överlycklig och supernöjd med mitt inköp! Jag gillar tanken på att köpa second hand, det är föremål som redan finns i omlopp så att säga - tusen gånger bättre än att köpa nytt. Den vackra, glaserade tekoppen får nu ett nytt hem hos mig istället för att hamna på soptippen.

    Jag försöker så gott jag kan (dock syndar jag, mestadels beroende på vår skrämmande brist på pengar och att vi måste köpa det billigaste alternativet för att alls kunna sätta mat på bordet) att välja fair-trade-märkt eller ekologiskt när jag har möjlighet. Jag försöker också att handla second hand så ofta jag kan, och framför allt minimera mina inköp.

    Att äga många ting är att vara ofri, i min ringa mening.

    Vad är wicca?

    Wicca är en ung religion, som grundades på 1950-talet och har vissa tydliga inslag som markerar att detta är just wicca och inget annat.

    Mysteriereligion

    Med detta menas att kontakten med och förhållandet till det gudomliga inte kan förmedlas eller beskrivas. Den är ett mysterium som var och en själv måste utforska och uppleva för att nå insikt. Wiccaner tror att varje människa har förmågan att uppleva en direkt kontakt med det gudomliga, som vi kallar guden och gudinnan.

    Naturreligion

    Ett viktigt inslag i wicca är respekten för naturen och hur vi ser det gudomliga i allt som existerar i universum. Med detta följer vikten av att arbeta för hållbar utveckling, dvs minimera vår negativa påverkan på miljön på olika sätt. Exempel är sopsortering, att gå eller cykla istället för att ta bilen, att odla med ekologiska metoder. Miljön omfattar även de människor och varelser vi delar den med, och därför är det viktigt att även tänka på hur man påverkar sin sociala omvärld och hur man kan bidra till en positiv atmosfär där vi själva och andra är fria att växa och utvecklas.

    Andra viktiga uttryck för vördnaden för naturen är firandet av sabbat (högtid) och månens faser.

    Balans

    Allt hänger samman, vi är alla en del av skapelsen och har en plats i livets väv. Att lära sig leva och arbeta i harmoni med naturen, med det som är synligt och osynligt, inre och yttre världar är centralt för en wiccan. Allt är i ständig förändring och rör sig i cykler, och i detta flöde av förändring råder balans.

    Ansvar

    Du och endast du bär ansvaret för ditt eget liv och din utveckling. I detta ingår att upptäcka och stärka vårt personliga förhållande till det gudomliga och till vårt eget inre.

    Guden och gudinnan

    Wiccaner tror på en gudomlig källa till allt liv, som består av både manlig (guden) och kvinnlig (gudinnan) energi, kraft eller princip. Några wiccaner är dualister och erkänner endast en gud och en gudinna, andra ser alla gudar och gudinnor som en aspekt av Guden och Gudinnan, medan några andra ser alla gudar och gudinnor som separata entiteter istället för som en del av Guden och Gudinnan.

    Etiska riktlinjer

    Även om wicca inte har någon bibel så erkänner i princip samtliga wiccaner de etiska riktlinjer som uttrycks i The Wiccan Rede (rede betyder ungefär råd eller vägledning).
    * An' it harm none, do what you will. Syftar på varje wiccans frihet att utöva sin tro såsom h*n önskar. Syftar även på tolerans gentemot andra andliga vägar och religioner. Naturligtvis känner varje wiccan att just wicca är den rätta vägen för dem, för annars skulle man ju inte vara just wiccan... Men vi respekterar andras val av väg oavsett vilken den är, så länge det inte skadar någon.
    * Law of return/The three-fold law. Syftar på tron att allt du sänder ut får du åter. Sänder du ut goda vibrationer och gör gott så sprider det sig som ringar på vattnet och du får gott tillbaka. En wiccan söker undvika att göra skada i mesta möjliga mån.

    Wiccansk mytologi

    Några viktiga inslag i den wiccanska mytologin är:
    * Gudinnans nedstigning i underjorden för att utforska dödens mysterier
    * Solgudens födelse vid midvinter
    * Firandet av gudinnans och gudens förening vid beltaine
    * Gudens offer vid skörden

    Reinkarnation

    Wiccaner tror på reinkarnation, på att vi återföds för att vi har mer att lära i livet och på att när vi så småningom når upplysning slutar reinkarneras, och återgår till det eviga.

    Det är lite olika hur varje wiccan uttrycker detta. Personligen tror jag att människor består av kropp, själ och ande. Anden tänker jag mig vara en del av mig som är evig och sammanlänkad med världsalltet och själva skapelsen. Allt jag upplever under ett liv lagras som minnen, visdom och kunskap i anden. Jag är inte medveten om mina tidigare liv i detta liv, men ibland kan glimtar av denna livserfarenhet och visdom skymta fram i drömmar och annat ur mitt undermedvetna - som jag ser som länken mellan anden och själen.

    Själen ser jag som livsgnistan som hör samman med just den kropp jag lever i nu - jag tror alltså att själen är en liten del av anden, den smälter åter samman med anden när min kropp dör, och ur anden skapas sen min nya själ som tar plats i min nästa kropp... Osv, ända tills jag utvecklats till den grad att jag inte längre behöver ha en kropp. Upplysning, nirvana - det finns många uttryck för att beskriva detta som man då når. Då tror jag att jag kommer att sluta reinkarnera, att jag återgår till anden för gott och smälter samman med alltet.

    Jag tror alltså att när människan dör, dör först kroppen och därefter återgår själen till anden. En period av vila följer på det tror jag, som pausen mellan andetag, det allra sista - och det allra första. Ur anden tänds en ny själ (livsgnista), som tar plats i den nya kroppen. Jag tror också att blott anden behåller min essens, det allra innersta som är jag. Jag kan inte minnas detta i vaket tillstånd, jag kan inte minnas mina tidigare liv tror jag. Bara när mitt jag befinner sig mellan liv, när jag är blott och enbart ande, vet jag allt.

    Magi

    För wiccaner är magi ett redskap för att förändra verkligheten. Att använda magi är att fokusera och rikta kraft, oftast för att attrahera goda ting (kärlek, välgång, hälsa) eller bannlysa/sända bort oönskad energi (ohälsa, otur, olycka). Attraherande magi bör lämpligen utföras under tiden mellan nymåne och fullmåne, när månen är i tilltagande. Bannlysande magi utföres lämpligen när månen är avtagande.

    Magi får aldrig användas för att åstadkomma skada och du får heller aldrig lägga besvärjelser på andra utan deras vetskap och godkännande - inte ens helande magi. Det är respektlöst, tanklöst och kan åstadkomma mer skada än nytta - både för den du lägger besvärjelsen på och för dig själv.

    Om du vill veta mer om magi rekommenderar jag dig att studera litteratur i ämnet, och söka upp andra som är erfarna inom området. Själv använder jag ytterst sällan magi eftersom jag har andra verktyg som fungerar bra för mig - exempelvis visualisering (för att förändra något hos mig själv), hårt arbete och sunt förnuft.

    Ibland kan magi vara till god hjälp som fokus och stöd när man sätter upp ett mål för sig själv, som att lägga något bakom sig eller stärka självkänslan, men man måste komma ihåg att det tyngsta arbetet ligger på dig själv och på att du är villig att förändra ditt liv. Magi är aldrig ett sätt att smita ifrån ansvaret för ditt eget liv och tro att allt löser sig för att du lägger en besvärjelse. Magi är inte ett universalmedel. Vill du gå ner i vikt? Se över vad du äter och hur mycket, och rör på dig mer. Vill du ha mer kärlek i ditt liv? Arbeta med din självkänsla och lär dig att älska dig själv, så kommer du att märka att tomhetskänslan minskar och att du inte behöver hänga upp ditt liv på någon annan för att det ska kännas meningsfullt. Osv...

    Använd sunt förnuft, använd magi med måtta när behovet är stort och du är säker på att du kan utföra magin utan att någon eller något kommer till skada, och framför allt: minns att du alltid har en chans att välja om, om du känner att du valt fel i livet. Det är aldrig försent. Försök alltid förändra ditt liv och ditt sätt att tänka och agera för att nå det du vill ha, innan du tar till magi. Magi är en oerhört mäktig kraft som ska respekteras, eftersom du sällan kan inse vidden av din besvärjelse och hur den i slutändan kommer att påverka dig själv, omvärlden och själva livets väv.

    Altaret

    Det finns lika många åsikter om altaret, som det finns wiccaner, tror jag bestämt... Ett altaret är en tillfällig eller permanent plats, inomhus eller utomhus, där du ber eller utövar magi och ritualer.

    Jag vill inte säga att "du måste göra si eller så", för du måste själv känna efter hur du vill ha det. Däremot berättar jag gärna om mitt altare - eller snarare, mina altare.

    Jag har ett vardagsaltare, där jag samlar saker jag tycker om - för tillfället finns där en stor klump rosenkvarts, en figurin av lera föreställande Tara (tibetansk gudinna), några bergskristallspetsar och en bit rökkvarts, en rökelsehållare av sten, några visdomsord som jag skrivit ner, två små tavlor som föreställer gudinnan och guden (gjorda av vykort från Briar Cards) och en liten träask vari jag förvarar torkade örter. Detta altare är så lågt att när jag sitter på golvet blir det lagom höjd för mig. Där sitter jag ofta, tänder lite rökelse och ber en stund eller bara finns till, drömmer mig bort eller funderar över livets märkligheter. Där lägger jag tarotkort, drar orakelkort, pysslar om mina voodoo-dockor eller övar mudras (en sorts yogaställningar för händerna), kanske mediterar eller helar mig själv. Det är ett andrum för mig, en plats i tid och rum helt utan måsten eller förpliktelser.

    Inför sabbatsfirande ställer jag iordning ett annat altare, där jag gärna vill ha en mer traditionell dekor. Jag ställer en låda eller ett litet bord (skohyllor av trä funkar jättebra!) mitt på golvet, och sätter mig så att jag är vänd mot norr, därför att det känns rätt så. Norr är den riktning som förknippas med jordelementet, och därmed med stabilitet, grundning, trygghet, näring och växande. Jag dekorerar mitt altare såsom jag vill ha det - väljer färger och dekor utefter sabbatens tema.

    På den vänstra sidan av altaret lägger jag symboler för gudinnan - ett ljus (gärna grönt), bägare, kittel, pentagram, runda stenar, snäckor, en skål med vatten, en skål med salt. På den högra sidan lägger jag symboler för guden - ett ljus (gärna rött), athame, trollstav, fjädrar, fallossymboler (avlånga stenar, grankottar osv), rökelsehållaren. I mitten ställer jag offerskålen, och en liten tennskål vari jag bränner örter under ritualens gång. I knät har jag Skuggornas bok - den handskrivna, privata versionen.

    kakor och vin

    "Kakor och vin" ("cakes and ale" eller "cakes and wine", på engelska) kallar man den rituella måltid som man intar i slutet av en ritual. Vanligen äter man inte en hel måltid, utan snarare en liten bit bröd eller frukt, och lite dryck till det (vin, cider, källvatten, mjölk eller vad man nu föredrar). Vår mat och dryck är en gudagåva, en gåva från naturen som vi tar emot med tacksamhet. Medan vi äter av brödet och släcker vår törst reflekterar vi över livet, över att vi är en del av skapelsen och hur viktigt det är att både ta emot, och ge något tillbaka. Vi offrar en bit av brödet och några droppar av drycken till guden och gudinnan - man kan lägga ut offergåvan i naturen där maten omvandlas till näring åt både djur och växter.

    Seden att äta något i slutet av ritualen syftar också till att jorda oss efter eventuellt magiskt arbete.

    Om man befinner sig på resande fot kan man ha med sig en liten ask med bergs- eller havssalt, och smaka på det istället för att baka och äta bröd eller kakor.

    Jämför gärna med den kristna symbolhandlingen att inta nattvard eller bryta bröd.

    Om cirkeln

    Ett viktigt inslag i wicca är cirkeln – att slå eller forma en cirkel ingår i det rituella sabbatsfirandet likaväl som i det magiska arbetet. Cirkeln återkommer också i wiccansk symbolik, exempelvis i årshjulet, livets spiral och fullmånen.

    Vad är en cirkel?

    Inom wiccarörelsen avser man med ordet ”cirkel” egentligen en sfär eller bubbla av kraft som utgår från en individs centrum och omger personen. Syftet med cirkeln är att filtrera bort störningar som kommer utifrån och skapa en inre kärna av kraft, koncentration och fokus där man kan kommunicera med guden och gudinnan eller arbeta med magi.

    Arbetet med att forma en cirkel är syftar inte till att ”stänga ute onda andar” utan är snarare en teknik för att fokusera och koncentrera sig, stärka samhörigheten med gudarna samt arbeta medvetet med de inre resurser eller krafter man har.

    Cirkeln formas ofta med hjälp av visualisering (att se med sitt inre öga, att föreställa sig något i sitt sinne) men kan också formas med fysiska medel (att lägga ut en ring av exempelvis sand, stenar, blommor eller ljus) eller båda dessa tekniker i kombination.

    Att forma en cirkel är ett viktigt inslag i en wiccans utövande och tro. Cirkeln är vårt tempel - en helig plats, ett sinnestillstånd där vi känner närvaron av det gudomliga.

    Wicca bygger på tanken att varje utövare själv måste utforska mysterierna – dvs, du kan aldrig i sanning lära dig vad det betyder att vara en del av livets väv eller hur det känns att uppleva närvaron av det gudomliga utan att själv uppleva det. Dessa mysterier kan man inte läsa sig till i en bok eller lära dig av någon annan – du måste själv uppleva dem. Därför bör man göra det till en vana att alltid forma en cirkel vid bön, magiskt arbete och ritualfirande.

    Traditioner

    Wiccanska traditioner

    Vad menas med tradition? Det latinska ordet "tradere" betyder att lämna över, anförtro någon eller leverera. När man talar om traditioner inom wicca avser man ett system eller en uppsättning av trosatser (teori), metoder (praktik) och etiska regler som en grupp med individer följer. Detta system förs vidare från generation till generation, eller från gruppens erfarna seniorer till nybörjarna inom samma tradition.

    Covens

    En slutet sällskap av wiccaner kallas coven, som vanligen har en hierarkisk struktur med ledare och invigda medlemmar med olika rang. För att tillhöra ett coven krävs oftast en invigningsprocess, under vilken aspiranten får lära sig de arbetsmetoder och etiska regler som gäller inom just detta coven. Det är vanligt att varje coven har en Skuggornas bok (Book of Shadows, BoS) där trossatser och metoder finns nedtecknade, och det är också vanligt att boken hålls hemlig och edsbunden - dvs, endast invigda får ta del av innehållet, och man avger ett löfte att hemlighålla det. I de traditioner där gradsystem (ranger) förekommer brukar man få tillgång till mer och mer av innehållet i BoS allteftersom man stiger i rang.

    Initiatoriska traditioner

    Vissa traditioner är helt och hållet slutna, dvs du kan endast kan invigas av någon som redan tillhör traditionen. Du kan alltså inte på egen hand studera traditionen och inviga dig själv. Det krävs en initiering av något slag.

    Icke-initiatoriska traditioner

    Andra wiccanska traditioner är öppna, med det avser jag att de grunder som traditionen bygger på är offentliga så att alla kan ta del av dem. Det krävs ingen invigning för att tillhöra traditionen, varje utövare är fri att utforma sin praktik som den önskar inom de ramar som traditionen utgör. Alternativt, så kan varje utövare initiera sig själv. Väldigt ofta hittar man information om dessa traditioner (och olika exempel på BoS) på internet, vilket du ytterst sällan gör när det gäller de initiatoriska traditionerna.

    Solitära utövare

    Solitära utövare (wiccaner som utövar sin tro i ensamhet, i motsats till de som är medlemmar i ett coven) brukar ofta säga att de tillhör den eklektiska traditionen, dvs de plockar ihop teori, praktik och etiska regler från olika panteoner (gudavärldar), traditioner och kulturer. Många solitära utövare har en egen Skuggornas bok i vilken de för anteckningar om magiska riter, sabbater, gudar och gudinnor och annat som rör utövandet av religionen.

    Trender - vart är wicca på väg?

    Tyvärr kan jag ibland tycka att wicca som religion utarmas. Min känsla är att antalet solitära, eklektiska utövare ökar alltmer, och utan en mentor kan den wiccanska vägen vara svår att vandra. Ska då alla wiccaner tillhöra ett coven? NEJ, är mitt svar (som själv är solitär utövare). Däremot vill jag råda dig som nyligen börjat intressera dig för wicca, att söka kontakt med mer erfarna wiccaner med vilka du kan diskutera praktiska och teoretiska frågor. Det finns en rad forum på internet för den som är intresserad av att diskutera, och kanske komma i kontakt med personer som kan fungera som mentor. Om intresse finns, kan jag ev. tänka mig att bygga upp en hemsida (eller en sektion av denna Skuggornas bok) som kan fungera som anslagstavla för dem som söker mentorer resp gärna ställer upp som mentor.

    Att blanda in element från olika gudavärldar, filosofier och livsläror kan vara något positivt men jag känner ändå att det är viktigt att man har en klar uppfattning om vad wicca egentligen är, och vilka grundstenar den wiccanska religionen vilar på. Det finns många intressanta verktyg för andlig utveckling m.m, exempelvis tarot, kristaller, healing och annat. Men, dessa metoder är VERKTYG och har ingenting med religionen wicca att göra. Använd gärna sådana metoder och redskap i din egen utveckling på olika sätt, men kalla det inte wicca. Wicca är inte heller någon klädstil, och är inte samma sak som att vara en häxa (även om många wiccaner samtidigt betraktar sig själva som häxor).

    I "The wiccan rede" finns en rad som lyder "an' harm ye none, do as ye will" vilket väldigt många misstolkar. Det betyder inte att du kan göra precis vad som helst utan att behöva ta ansvar för dina handlingar eller utan eftertanke - det betyder att inom ramen för det som är wicca, är du fri att utöva din tro som du vill. Vill du fira sabbat eller ej, hur vill du i så fall fira, firar du alla sabbater eller endast några, kallar du in elementen till din cirkel eller endast guden och gudinnan, ser du gudarna som enskilda "individer" med separata personligheter eller ser du gudarna som naturkrafter, osv.

    "What's in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet." (William Shakespeare). Ett av mina favoritcitat, för vad ligger egentligen i ett namn? Spelar det någon roll vad vi kallar oss? Måste man kalla sig någonting överhuvudtaget?

    Nej, det måste man inte. Men jag är av den starka åsikten att OM man väljer att kalla sig något (som exempelvis wiccan), är det minsta man kan begära att personen sätter sig in i vad wicca representerar, vilka grunder den bygger på och om man ärligen kan säga sig stå för detta. Om du inte kan det, låt då bli att kalla dig något. Man måste inte ha en etikett eller ett namn för det man tror på. Välj fritt, plocka metoder och element från wicca, shamanism, kristendom eller vad du nu vill och forma ditt eget liv såsom du vill ha det - men kalla dig inte för något om du inte helhjärtat kan stå för ditt val.

    Med dessa ord går jag över till att kort beskriva några wiccanska traditioner - det finns många, du som vill läsa mer kan prova att googla "wiccan traditions" eller googla den tradition du vill veta mer om.


    Alexandriansk wicca

    Denna tradition utvecklades av Alexander Sanders (1916 - 1988), och hans fru Maxine. Alexander Sanders var ursprungligen medlem av den Gardnerianska traditionen, men lämnade sitt coven för att grunda en egen tradition.

    Man fokuserar på polariteten (motsatsförhållande eller kontrast) mellan könen, och det är vanligt att man ägnar guden och gudinnan lika mycket tid under riter och ceremonier. Användandet av redskap och gudarnas namn skiljer sig åt från den Gardnerianska traditionen, men Maxine Sanders har sagt: "Om det fungerar, använd det."

    Covenmedlemmarna möts vanligen fullmåne och de åtta wiccanska sabbaterna för att utöva ceremoniell magi.

    Alexandriansk wicca använder sig av ett gradsystem för sina medlemmar, och är en initiatorisk tradition.

    Blue star

    Grundades 1974 av amerikanen Franque Dufner. Blue star är en mer öppen tradition än exempelvis den gardnerianska, dvs man hemlighåller inte i lika stor grad sina metoder och arbetssätt. Man uppmärksammar bland annat på "rites of passage" (övergångsriter), och tenderar att fokusera mer på det religiösa än det magiska arbetet.

    Blue star har tre nivårer i sitt initieringssystem, samt tre lägre nivåer av deltagande som man kallar "student", "dedicant" och "neophyte". Studenter håller ännu på att lära sig Blue star systemet, "dedicants" har formellt dedikerat sig själva till gudarna, och "neophytes" arbetar aktivt för att bli initierade.

    Dianisk wicca

    Tradition med fokus på enbart gudinnedyrkan, snarare än gud/gudinna som är vanligt inom wicca. Traditionen har fått sitt namn efter den romerska gudinnan Diana, som man vanligen fokuserar på. Dianisk wicca har sitt ursprung i den feministiska rörelsen, men både män och kvinnor kan tillhöra traditionen. Dianisk wicca är inte en initiatorisk tradition.

    Gardneriansk wicca

    Gerald Gardner var den som grundade wicca på 1950-talet. Assisterad av Doreen Valiente skapade han den Gardnerianska "Book of Shadows" (BoS). Inom ett Gardnerianskt coven kopierar varje medlem covenets BoS och fyller sedan på sin egen kopia av boken, med egen information. Majoriteten av innehållet i Gardners BoS hemlighålls och delas endast med initierade.

    Gardneriansk wicca är initiatorisk, och det är den första tradition som grundats inom wicca. Alla som tillhör den Gardnerianska traditionen härrör från Gerald Gardner. Traditionen har ett gradsystem, precis som den Alexandrianska. Varje coven har maximalt 13 medlemmar och leds av en "high priest" eller "high priestess". Gardnerianer anser att "it takes a witch to make a witch".

    Keltisk wicca

    Det finns egentligen ingen "keltisk tradition". De som säger att de är keltiska wiccaner menar vanligen att de hämtar inspiration från den keltiska kulturen (det lilla vi vet om den idag).

    Faery wicca

    Med faery wicca avses ofta wicca som fokuserar på de väsen som på engelska kallas "fae" (eng: gnomes, elves, faeries, sprites), och deras relationer till naturen. Man kan även avse en specifik tradition som grundades av författaren Kisma Stepanich.

    Stepanichs tradition hämtar inspiration från irländsk mytologi och från författarens egen tolkning av keltisk historia och keltiska legender.

    Kökshäxor

    Kökshäxa (kitchen witch) brukar man kalla de som använder de redskap som finns tillhands: köksknivav, aluminiumkastruller (istället för kittel), temuggar (istället för bägare) osv. Kallas ibland "Hedge Witch".

    Fokus bland annat ligger på vardagen (snarare än rituell magi och ceremonier) och att se det magiska även i vardagssysslorna. Väldigt ofta fokuserar man på hem och familj, på örtkunskap och annan kunskap som förs vidare mellan generationer. En informell typ av wicca alltså, i jämförelse med exempelvis Alexandriansk wicca.

    Eklektisk wicca

    Om man söker på ordet eklektisk i synonymordböcker kan man få följande resultat: efterbildande; utan originalitet, utan egna idéer, som väljer det som passar bäst ur givna teorier eller metoder ur litteratur , konst och musik.

    Eklektisk wicca är alltså att man plockar det som passar en själv ur olika traditioner, gudavärldar, mytologier och metoder (inom ramarna för vad som är wicca, naturligtvis). Det är vanligt att man plockar ur den egyptiska, keltiska, nordiska, romerska och grekiska mytologin, för att nämna några. Väldigt ofta är den eklektiska wiccanen ensamutövande (solitär), dvs tillhör inte något coven.

    Eklektisk wicca är inte initiatorisk. I princip utformar varje utövare sin egen tradition, kan man säga.

    Seax-wicca

    Initiatorisk wicca. Seax-wicca grundades av Raymond Buckland, som var upplärd av Gerald Gardner och ursprungligen förde den Gardnerianska traditionen till USA.

    Med tiden grundade alltså Buckland en egen tradition, som är anglo-saxiskt orienterad. De viktigaste gudarna är Woden och Freja.

    Struktuen ser ut som följer:
    - theow (intresserad, men ej initierad)
    - ceorl (nybörjare, student)
    - gesith (initierad)

    Inom varje coven finns följande roller: präst/prästinna, skrivare (coven-sekreterare) och thegn (vakt). Varje coven är självstyrande, och man har inga BoS eller edsbundet material inom seax-wicca. Läror, ritualer och sabbater är öppna för alla.

    Teutonisk wicca

    Detta är inte samma sak som ASATRO. En teutonisk wiccan hämtar inspiration från den nordiska mytologin, men är alltså fortfarande wiccan och inte asatroende.

    Correlian wicca

    Correliansk wicca är en amerikansk tradition, där man använder sig av Internet för att utbilda och initiera nya medlemmar. Fokus ligger på de filosofiska och andliga aspekterna av wicca. Man har ett strukturerat ledarskap, och ett gradsystem för sina medlemmar.

    Guden

    Den gudomliga kraften genomsyrar alla varelser och alla ting. Den är energin som skapat hela universum och allt som finns i det. Vi kallar den guden och gudinnan; tillsammans är de en helhet, jämställda och lika starka. De är krafterna som binder samman universums väv. De är skaparna och skapelsen, två sidor av ett helt.

    Guden är tiden, naturens och livets cykler. En evig spiral, där nytt tar vid där det gamla slutar. Man kan urskilja fyra aspekter av guden: hjälten (våren, kraft, styrka, inspiration), älskaren (sommaren, skapande, fruktbarhet), konungen (hösten, självkännedom, fullbordan) och magikern (vintern, visdom, magi, mysterier).

    Vi möter guden i solens sköna värme som väcker naturen till liv om våren och ger oss energi och förnyad livskraft. Vi möter honom i en faders kärlek, i manlighetens ömsinta styrka och kraft, i våra bröders hjärtan. Hans kraft förnims i de djupa skogarnas hjärtan, på vindsmekta bergs tornande toppar, i det vilda och det virila som ger kraft åt allt som lever. Vi ser honom bland nickande ax på bördiga sädesfält, i mogna frukters sötma och mustiga viner, i dignande skördar och livets överflöd.

    Han är eldens kraft och alla vindarna, den som skänker inspiration och väcker vår kreativitet, som tänder våra lustar och skänker styrka och beslutsamhet. Han är viljestyrka, drivkraft och intellekt, mental styrka och vår förmåga att kunna kommunicera och drömma. Han är tidens fader, skapelsen själv som dör och pånyttföds i en evig cirkel av liv. Han är alla gudar, evig och närvarande i allt som lever och existerar.

    Gudinnan

    Den gudomliga kraften genomsyrar alla varelser och alla ting. Den är energin som skapat hela universum och allt som finns i det. Vi kallar den guden och gudinnan; tillsammans är de en helhet, jämställda och lika starka. De är krafterna som binder samman universums väv. De är skaparna och skapelsen, två sidor av ett helt.

    Wiccaner ser ofta gudinnan som trefaldig: jungfrugudinnan eller den vita gudinnan (inspiration och visioner, helhetens frö, vårens och spirandets kraft, gryning), modergudinnan (överflöd och mognad, kreativitet och skapande, sommarens och växandets kraft, dag) och den mörka gudinnan (transformation, förvandling och förnyelse, övergång från ett stadium till ett annat - död och återuppståndelse, höst och vinter, skymning och natt).

    Vi möter gudinnan i månens blekt trolska ljus, i hennes rytmiska växande och avtagande kraft som påverkar våra själar och våra sinnen. Vi möter henne i en moders kärlek, i kvinnlighetens trygga styrka och kraft, i våra systrars hjärtan. Hennes kraft förnims i havens ständiga rörelser, i doftande mylla och bördiga jordar, i bäckars kvillrande porlande och i blommors ljuva dofter, i det vackra och grönskande. Vi ser henne bland stjärnornas glimrande ljus, i naturens enorma växtkraft och i kärleken som binder människor samman, i sjöars svala stillhet och i rasande oceaner.

    Hon är jordens kraft och vattnens, den som skapar trygghet och näring till att växa, som lockar oss att drömma och andas liv i våra känslor. Hon är växtkraft och skapande, hon är styrkan i våra känslor och vår förmåga att älska och känna. Hon är jordens moder, källan till allt liv och den som håller samman väven. Hon är alla gudinnor, evig och närvarande i allt som lever och existerar.


    Gudinnans aspekter

    Patricia Telesco beskriver en intressant syn på gudinnan ur sju olika aspekter i boken "God/Goddess - Exploring and Celebrating the Two Sides of Wiccan Deity", att jämföra med den mer traditionella beskrivningen av gudinnan i hennes tre aspekter (jungfru, moder, mörka gudinnan). Jag spinner vidare på hennes tankegång och beskriver de gudinnor jag själv valt att arbeta med:

    Den vita gudinnan

    Det är särskilt helande att arbeta med den vita gudinnan för den som farit illa som barn, eller för den som behöver återfinna känslan av frihet och av att allt är möjligt.

    Den vita gudinnans kraft: beskydd, förnyelse, grönska, frihet, vildhet, renhet, friska vindar, knoppande, frön, frihet, kravlöshet, urkraft, magi

    Symboler & associationer : vitt, silver, pastellfärger, nymånen, bergskristall, vita stenar, gryning, vår, tistel, narcisser, vita blommor, ljus, vilda djur, månsten, hassel, pilbåge & pilar, ägg, harar, kaniner, regnbågen, jakt

    Exempel på vita gudinnor: Artemis, Eostre, Butterfly Maiden

    Gudinnan som vän

    Gudinnan som vän är en god förebild för hur vi kan bli bättre medmänniskor. Hennes budskap handlar om vänlighet, vänskap och hur man ser det ljusa och goda i sig själv och andra.

    Kraft: mildhet, vänlighet, medkänsla, förlåtelse, givande, att se potential hos sig själv och andra, respekt, förståelse, helande, medmänsklighet, empati, välvillighet

    Symboler & associationer: gult, orange, guld, krysopras, murgröna, rosor, citrus, knutar, lotus, spegel, sole, lejon

    Exempel på gudinnan som vän: Kuan Qin, Parvati, Tara, Amaterasu

    Kärleksgudinnan

    Att njuta av livet och varandra.

    Kärleksgudinnans kraft: passion, sensualitet, sexuell njutning, blomstring, närhet, intimitet, kärlek, skönhet, tillit, trofasthet, dynamik, harmoni, omsorg, omtanke, gemenskap

    Symboler & associationer: rött, rosa, fullmåne, bärnsten, kattöga, jade, rosenkvarts, karneol, senvår, sommar, kattmynta, lavendel, rosor, jordgubbar, jasmin, choklad, ringar, knutar, fallos (t ex athame), vulva (t ex bägare), sandelträ, duvor, svanar, smycken, silver, pärlor, snäckor, speglar, sovrummet, katter, lejon, dans, musik

    Exempel på kärleks- och njutningsgudinnor: Bast, Afrodite, Venus, Freja, Parvati, Isis

    Gudinnan som översteprästinna - att förverkliga sin potential

    Översteprästinnan är en mogen kvinna med livserfarenhet, god självkännedom och stor nyfikenhet. Hon är den som djärvt ger sig ner i underjorden för att utforska dödens mysterier, som strävar efter att söka bättra sig själv och förverkliga sitt innersta jag. Hon är en stark kvinnlig förebild som visar att kvinnors självförverkligande inte är kopplat till moderskap eller livet som hustru, utan till den inre eld och drivkraft som fyller oss alla. Hon visar oss hur vi finner styrka, fokus och inspiration.

    Kraft: kommunikation, talang, förmåga, att göra det mesta av det man har, fokus, målinriktning, inspiration, självförverkligande, potential

    Symboler & associationer: rött, gult, orange, blått, grönt, malakit, ametist, solsten, krysopras, vår, liljor, ljus, flöjt, sköld, spjut, ugglor, trumma, arbetsrum, datorhörna, skrivbord, athame, svärd, ormar

    Exempel på gudinnor för arbetet och för självförverkligande: Brigid, Athena, Saraswati, Inanna

    Gudinnan, hemmet och härden

    Eldgudinnor, helandegudinnor och hemmets gudinnor passar fint in här, eftersom härden för mig förknippas med eld och med köket - hemmets hjärta.

    Kraft: eld, flammor, köket, ljus, värme, skydd, trygghet, välsignelse, helande, skapande, vävning, rening

    Symboler & associationer: rött, orange, gult, lavasten, korall, karneol, salt, bärnsten, basilika, lager, kanel, ingefära, citrus, saffran, timjan, salvia, bin, honung, mjölk, lök, ting av smide, ormar

    Exempel på gudinnor för hem och härd: Brigid, Hestia, Frigg, Eir

    Modergudinnan

    Fruktbarhets- och naturgudinnor.

    Modergudinnans kraft: skapande, naturens krafter, skydd, beskydd, växande, fruktsamhet, mognad, jord, balans, flöde, livmoder och födelse

    Symboler & associationer: grönt, mörkrött, gult, fullmåne, sommar, dag, runda stenar, jade, bärnsten, bägare, ris, bröd, sädesslag, jord, grottor, frön, trädgård, odling, vin, mjöd, solrosor, tyg

    Exempel på modergudinnor: Demeter, Isis, Freja

    Den mörka gudinnan

    Transformationens gudinna, vars krafter styr död och återfödelse.

    Mörka gudinnans kraft: oändlig visdom, evighet, död och återfödelse, livstrådar, universums väv, människors öden, det undermedvetna, transformation, magi, tidens mysterier, vägledning

    Symboler & associationer: kitteln, svart, mörkbrun, midnattsblå, mörkmåne, vinter, rökkvarts, fossil, ametist, månsten, midnatt, murgröna, alruna, rötter, korsvägar, torkade örter, vargar, underjorden, gränser, dörrar

    Exempel på mörka gudinnor: Hekate, Hel, Cerridwen, Inanna

    Witch's Creed

    Creed betyder ung. trosbekännelse.

    Hear now the word of the Witch,
    the secrets once hid in the night,
    When darkness was for protection,
    We now bring forth in the light.

    Mysteries of the Water and Fire,
    The Earth and the wide-ranging Air,
    By hidden Quintessence we know them,
    and we bring honor in silence and fair.

    The birth and rebirth of all Nature,
    the passing of Winter and Spring,
    We share with the life Universal,
    rejoicing in the never-ending Ring

    Four times in the year we give homage,
    come forth the Witches are seen,
    At Lammas and Candelmas we're dancing,
    so too on May Eve and old Halloween

    When daytime and nighttime are equal,
    when sun is at it's greatest and least,
    The four lesser Sabbats are summoned,
    again the Witches gather in feast.

    Thirteen silver moons in a year,
    thirteen to be the magickal array,
    Thirteen times at Esbat we make merry,
    for the work of the night and the day.

    The knowledge has passed down the ages,
    each time between woman and man
    Each century unto the other,
    old times since the ages began.

    When drawn in the Magikal circle,
    by sword or athame of light,
    Its compass between two worlds opens,
    in honor and love for this night.

    Our world has no right to know it,
    and the world beyond will tell naught,
    The oldest of Gods are invoked there,
    the great work of light's Magik is wrought.

    For two are the mystical pillars,
    that stand at the gate of the shrine,
    And two are the powers of Nature,
    the forms and the forces divine.

    Do what thou wilt be the challenge,
    so be it in love that harms none,
    For this is the only commandment,
    By wisdom of faith so let it be done.

    In these words the Witches Creed fulfills:
    An' harm it none, Do what Thou Will!

    The Witches Rune

    Darksome night and shining moon
    Harken to the Witches Rune
    East then South, West then North
    Here come I to call thee forth.

    By all the powers of land and sea
    Be obedient unto me.
    Wand and pentacle, cup and sword
    Harken ye unto my word

    Cords and censor, scourge and knife
    Waken all ye into life
    Powers of the witches blade
    Come ye as the charge is made.

    Queen of heaven, field and hell
    Send your aid unto this spell.
    Horned hunter of the night
    Work my will by magick rite.

    By all the might of moon and sun
    As I do will, it shall be done
    By all the powers of land and sea
    As I say, so mote it be.

    (Kan läsas när man skapar en cirkel)

    Charge of the God

    Listen the the words of the Great Father, who of old was called Osiris, Adonis, Zeus, Thor, Pan, Cernunnos, Herne, Lugh and by many other names:

    My Law is Harmony with all things.
    Mine is the secret that opens the gates of life,
    mine is the dish of salt of the earth that is the body of Cernunnos, that is the eternal circle of rebirth.
    I give the knowledge of life everlasting, and beyond death I give the promise of regeneration and renewal.
    I am the sacrifice, the father of all things, and my protection blankets the earth.

    Hear the words of the dancing God, the music of whose laughter stirs the winds, whose voice calls the seasons:

    I who am the Lord of the Hunt and the Power of the Light, sun among the clouds and the secret of the flame
    I call upon your bodies to arise and come unto me.
    For I am the flesh of the earth and all its beings.
    Through me all things must die and with me are reborn.
    Let my worship be in the body that sings, for behold all acts of willing sacrifice are my rituals.
    Let there be desire and fear, anger and weakness, joy and peace, awe and longing within you.
    For these too are part of the mysteries found within yourself, within me, all beginnings have endings, and all endings have beginnings.

    Charge of the Goddess

    Listen to the words of the Great Mother,
    Who of old was called Artemis, Astarte, Dione, Melusine, Aphrodite, Cerridwen, Diana, Arionrhod, Brigid, and by many other names:

    Whenever you have need of anything, once a month, and better it be when the moon is full, you shall assemble in some secret place and adore the spirit of Me Who is Queen of all the Wise.
    You shall be free from slavery, and as a sign that you be free you shall be naked in your rites.
    Sing, feast, dance, make music and love, all in My Presence, for Mine is the ecstasy of the spirit and Mine also is joy on earth.
    For My law is love is unto all beings.
    Mine is the secret that opens the door of youth, and Mine is the cup of wine of life that is the cauldron of Cerridwen, that is the holy grail of immortality.
    I give the knowledge of the spirit eternal, and beyond death I give peace and freedom and reunion with those that have gone before.
    Nor do I demand aught of sacrifice, for behold, I am the Mother of all things and My love is poured out upon the earth.

    Hear the words of the Star Goddess, the dust of Whose feet are the hosts of Heaven, whose body encircles the universe:

    I Who am the beauty of the green earth and the white moon among the stars and the mysteries of the waters,
    I call upon your soul to arise and come unto me.
    For I am the soul of nature that gives life to the universe.
    From Me all things proceed and unto Me they must return.
    Let My worship be in the heart that rejoices, for behold, all acts of love and pleasure are My rituals.
    Let there be beauty and strength, power and compassion, honor and humility, mirth and reverence within you.
    And you who seek to know Me, know that the seeking and yearning will avail you not, unless you know the Mystery: for if that which you seek, you find not within yourself, you will never find it without.
    For behold, I have been with you from the beginning, and I am That which is attained at the end of desire.

    The 13 Principles of Wiccan Belief

    Detta dokument skrevs 1974, vid en tid när man kände ett behov av att enas om principer som kännetecknar det wiccanska trossystemet. Det kan med fördel läsas som en introduktion till wiccansk tro, tycker jag. Dokumentet skrevs på engelska och jag har valt att inte översätta det, utan presenterar det i sin helhet.

    The Thirteen Principles of Wiccan Belief

    Seventy three Witches founded the Council of American Witches in 1974. In April of that year, at the Spring Witchmeet in Minneapolis, MN, (1974-APR-11 to 14), they adopted the following document. At the time, Wicca and other Neopagan religions were greatly misunderstood in North America. This document helped to set the record straight. The thirteen statements are necessarily vague. They do not precisely and completely match any one Witchcraft tradition. But they do provide an introduction to the full range of belief systems found within "Wicca.

    Introduction: "In seeking to be inclusive, we do not wish to open ourselves to the destruction of our group by those on self-serving power trips, or to philosophies and practices contradictory to those principles. In seeking to exclude those whose ways are contradictory to ours, we do not want to deny participation with us to any who are sincerely interested in our knowledge and beliefs, regardless of race, color, sex, age, national or cultural origins, or sexual preference."

    Principles of the Wiccan Belief:

    1. We practice rites to attune ourselves with the natural rhythm of life forces marked by the phases of the Moon and the seasonal Quarters and Cross Quarters.

    2. We recognize that our intelligence gives us a unique responsibility towards our environment. We seek to live in harmony with Nature, in ecological balance offering fulfillment to life and consciousness within an evolutionary concept.

    3. We acknowledge a depth of power far greater than that apparent to the average person. Because it is far greater than ordinary it is sometimes called "supernatural", but we see it as lying within that which is naturally potential to all.

    4. We conceive of the Creative Power in the universe as manifesting through polarity-as masculine and feminine-and that this same Creative Power lies in all people, and functions through the interaction of the masculine and feminine. We value neither above the other, knowing each to be supportive of the other. We value sex as pleasure, as the symbol and embodiment of life, and as one of the sources of energies used in magickal practice and religious worship.

    5. We recognize both outer and inner, or psychological, worlds -- sometimes known as the Spiritual World, the Collective Unconscious, Inner Planes, etc. -- and we see in the interaction of these two dimensions the basis for paranormal phenomena and magickal exercises. We neglect neither dimension for the other, seeing both as necessary for our fulfillment.

    6. We do not recognize any authoritarian hierarchy, but do honor those who teach, respect those who share their greater knowledge and wisdom, and acknowledge those who have courageously given of themselves in leadership.

    7. We see religion, magick and wisdom-in-living as being united in the way one views the world and lives within it -- a world view and philosophy of life which we identify as Witchcraft, the Wiccan Way.

    8. Calling oneself "Witch" does not make a Witch -- but neither does heredity itself, nor the collecting of titles, degrees and initiations. A Witch seeks to control the forces within her/himself that make life possible in order to live wisely and well without harm to others and in harmony with Nature.

    9. We believe in the affirmation and fulfillment of life in a continuation of evolution and development of consciousness, that gives meaning to the Universe we know, and our personal role within it.

    10. Our only animosity towards Christianity, or toward any other religion or philosophy of life, is to the extent that its institutions have claimed to be "the only way," and have sought to deny freedom to others and to suppress other ways of religious practice and belief.

    11. As American Witches, we are not threatened by debates on the history of the Craft, the origins of various terms, the origins of various aspects of different traditions. We are concerned with our present and our future.

    12. We do not accept the concept of absolute evil, nor do we worship any entity known as "Satan" or "the Devil", as defined by Christian tradition. 4 We do not seek power through the suffering of others, nor do we accept that personal benefit can be derived only by denial to another.

    13. We believe that we should seek within Nature that which is contributory to our health and well-being.

    The Wiccan Rede

    Bide ye Wiccan laws ye must,
    In perfect love and perfect trust.

    Live and let live---
    Fairly take and fairly give

    Cast the circle thrice about,
    To keep all negativity out.

    To bind ye spell every time,
    Let ye spell be spake in rhyme.

    Soft of eye, light of touch,
    Speak ye little, listen much.

    Deosil go by the waxing moon,
    Sing an’ dance the Witches Rune.

    Widdershins go when the Moon doth wane,
    An’ the werewolf howls at the dread wolf's bane.

    When the Lady’s Moon is new,
    Kiss your hand to her times two.

    When the Moon rides at Her peak,
    Then your hearts desire seek.

    Heed the North wind’s mighty gale,
    Lock the door and drop the sail.

    When the wind comes from the South,
    Love with kiss thee on thy mouth.

    When the wind blows from the east,
    Expect the new and set the feast.

    When the west wind blows o’er thee,
    Departed spirits restless be.

    Nine woods in the cauldron go,
    Burn them fast and burn them slow.

    Elder be ye Lady’s tree,
    Burn it not or cursed ye’ll be.

    When the wheel begins to turn,
    Let the Beltane fires burn.

    When the wheel has turned a Yule,
    Light the log an’ let Pan rule.

    Heed ye flower, bush, and tree---
    By the Lady Blessed Be.

    Where the rippling waters go
    Cast a stone an’ truth ye’ll know

    When ye have need,
    Hearken not to others greed.

    With the fool no season spend,
    Lest ye be counted as his friend.

    Merry ye Meet and Merry ye Part,
    Bright the cheeks an’ warm the heart.

    Mind the Threefold Law ye should,
    Three times bad and three times good.

    Ever mind the Law of Three,
    Lest in self defense it be.

    When misfortune is enow,
    Wear the blue star upon thy brow.

    True in love ever be,
    Unless thy lover is false to thee.

    Eight words the Wiccan Rede doth fulfill,
    “An’ harm it none, do what thou will.”