Mabon (MEJ-bånn) är den andra av de tre skördefesterna, och firas vid höstdagjämningen. Vid mabon brukar det kännas och synas att höstens tid är inne: träden flammar i lysande färger och det finns en doft av förgängelse och fukt i luften.
Guden är döende; hans krafter tynar - växter vissnar, löven faller och dagarna blir allt kortare. Hans död är nödvändig: de växter och löv som nu vissnar ner kommer att förmultna och ge näring åt frön och nya växter när våren kommer. Utan hans död, hans offer, skulle jorden armas ut allt mer eftersom väldigt lite näring skulle tillföras. Vi kommer att hylla honom vid samhain, när han slutligen ger upp sitt liv och stiger ner i underjorden. Men ännu är det blott mabon och i gudinnans mage - jordens inre - vilar ett löfte om nytt liv, en ny vår och nya skördar. Solbarnet slumrar under hennes hjärta, liksom frön nu slumrar i jorden i väntan på vårsolens värmande strålar.
Att fira mabon
Jag brukar tänka att detta med att leva som wiccan handlar om att öppna sig för det gudomliga i livet, för det mystiska och magiska. Det handlar mer om hur du förhåller dig till tillvaron, och om sinnesstämningar, än om att ha de "rätta" föremålen och utföra de "rätta" ritualerna. Om att se den magi som finns i vardagen, att se det vackra i livet och att njuta av det man brukar kalla de små tingen.
Om du inte vet hur du ska börja eller hur du ska fira föreslår jag att du firar genom att ta en promenad. Gärna ensam, så att inte konversation distraherar dig. Strosa genom naturen (en park om du bor i en stad), betrakta det du ser: löv som faller, blommor som vissnat, växter som förmultnar, doften av förgängelse, solen som inte längre värmer såsom den gjorde i somras - en tid av mörker och vila stundar.
Slå dig gärna ner på en bänk eller en sten och vila en stund. Kanske du känner att höstens mörker gör dig tröttare, att det väcker en längtan att krypa upp i soffan eller sängen och se en film eller läsa en bok - fundera över hur du själv är en del av naturen och behöver en vinter, en viloperiod för att orka blomma igen. Jag tror att det är sunt att inte pressa sig själv så hårt, särskilt under vintertid då det känns mer naturligt att vila och återhämta sig än att vara aktiv.
I jorden ligger redan frön, de vilar i väntan på vårsolen. Många frön behöver en period av frost och kyla för att de ska kunna gro. Därför kan man säga att det är nödvändigt att guden dör, dvs att vintern kommer och naturen vissnar ner - annars skulle vi ha evig sommar och markerna skulle slutligen torka ut, frön från vissa växter skulle inte kunna gro och till följd därav skulle dessa växter dö ut. Sitt en stund och fundera över att offer ibland är nödvändigt, att man ibland måste låta saker dö (släppa taget om gamla minnen, gamla oförrätter, bitterhet, ovanor osv) för att kunna ge plats åt något nytt.
När du vandrat hemåt igen kan du tända ett ljus, kanske lite rökelse också, i tacksamhet för de gåvor du fått under året i form av insikter, mat, dryck, vänskap, kärlek eller vad det nu vara månde. Avsluta gärna stunden med en stunds eftertanke medan du äter en bit äpple, en morot eller något annat som skördas under hösten, och kanske smuttar på lite cider eller vin. Din ritual är avslutad.
Om överflöd
Vi skördar av allt gott naturen har att erbjuda vid mabon, men livet handlar inte om att ta och ta. Det handlar om att
ta emot och
skänka tillbaka, både vad gäller naturens resurser och våra medmänniskor. Var frikostig med medkänsla, snällhet och tolerans så blir vår värld en bättre plats.
Du som tycker om att odla: samla frön som du kan så i vår - inga skördar, utan sådd!
Hämta inspiration från naturen när du dekorerar ditt altare - eller fira utomhus. Det är tradition att samla höstlöv i en korg och strö ut dem under ritualfirandet vid mabon - låt dem singla ner över altaret, för att efterlikna de löv som träden fäller. Samla kottar, stenar, vackra grenar, rönnbär och låt altaret smyckas med lysande orangerött, mustigt brunt och gyllengult; färger hämtade från årets skörd och höstskogens lysande palett. Smaka äpplens friskhet, njut av näringsrika rotfrukter och potatis! Dela gärna ett äpple och betrakta det naturliga pentagram som finns i dess mitt. Doftsinnet vill också ha sitt, patchouli är en jordig doft som finns som rökelse och passar bra till mabon.
Strö ut offergåvor - frön, nötter - till fåglar och smådjur, offra öl (eller något annat) till ditt favoritträd, laga till en mustig höstgryta och bjud in dina vänner till en trevlig kväll med många glada skratt, skapa en krans till dörren och dekorera den med kottar och rönnbär, tillverka en skallra och samla in frön.
Skapa en överflödskorg: fyll en korg med små gåvor - frukt, vackra stenar, snäckor, kolor insvepta i vackert papper... Ställ korgen i hallen. Besökare och familjemedlemmar är välkomna att välja en gåva ur korgen, men lämnar också något i gengåva. Barn brukar älska dessa korgar och det är väldigt roligt att se vad de lägger dit - kanske en teckning, en märkligt formad kotte de hittat eller en figur de gjort av lera! Du kan också göra en mysig tradition av att fylla korgen och ställa fram dem varje lördag kväll, låta varje familjemedlem välja något gott ur den och sen sitta tillsammans och berätta sagor eller läsa för varandra ur en bok.
Själv firar jag genom att brygga mig en kopp gott té som jag sedan avnjuter i tystnad och stilla begrundan. För mig är tystnad något jag njuter av och vilar i, särskilt med tanke på omvärldsbruset som inte enbart omfattar motorljud, skrikande ungar, telefoner som ringer, musik och TV som skvalar utan, mobiltelefon som ringer och piper - utan också datorns brummande, epost som pockar på uppmärksamhet, bloggande och forumdeltagande. Vi är mycket aktiva idag, många av oss, och ständigt redo för kommunikation. Prova att stänga av alla apparater och var tyst i en hel timme, eller varför inte en hel dag.
Om balans och bokslut
Att nå balans handlar inte bara om din egen person. Att finna balans i vardagen där vi ofta bollar arbete, familj och fritid kan vara nog så svårt, och att samtidigt försöka få en stund över till tystnad och stillhet kan ibland kännas omöjligt - men det är viktigt för att du ska må bra. Balans handlar också om vad du sänder ut och vad du själv får tillbaka.
Somliga är sådana att de förväntar sig att hela tiden skörda av livets goda men glömmer att så, och blir sen förvånade när det inte längre finns något kvar att ta av. Andra sår och sår, och upplever att de aldrig får skörda frukten av sitt hårda arbete. Några exempel:
att nalla av sina sparpengar, tills den dagen man verkligen behöver pengarna och då upptäcker till sin förtvivlan att kontot är tomt. Vem bär ansvaret för din ekonomi? Spenderar du dina tillgångar utan tanke på morgondagen, eller sparar du allt till ålderdomen? En balans är kanske det bästa, där man försöker bygga upp en hållbar ekonomi men samtidigt tillåter sig att njuta av livet som är idag - vilket faktiskt inte behöver kosta något. Promenader och kramar är gratis. ;-)
att uppleva sig ge och ge till andra utan att få något tillbaka. Vad förväntar du dig av andra? Förmedlar du det till dem? Agerar du av äkta medkänsla och kärlek, eller med baktanken att få något tillbaka? Hur upplever du själv det, när andra ställer krav på dig - kanske till och med krav du inte vill leva upp till? Går det att hitta en balans, en kompromiss som alla parter känner sig nöjda med? Nyckeln till alla typer av relationer är kommunikation.
att ständigt komma med goda idéer på jobbet men andra tar åt sig äran för ens hårda arbete. Hur skulle du agera då? Konfronterar du personen det gäller? Lider du i tystnad? Talar du bakom ryggen på personen? Vänd på myntet och fundera över hur andra ser på dig. Tror du att du är en person som andra kan sätta sig på? Varför det? Kan du arbeta med att stärka ditt självförtroende?
att suga ut varenda uns av det naturen har att ge i form av till exempel grödor, vatten, olja och trä utan att tänka på att vi behöver plantera nya träd, återvinna resurser och filtrera vårt smutsvatten för att ersätta det vi tagit. Vems är ansvaret? Om Afrika går under, berör det då dig som sitter långt uppe i norr? Som en av jordens barn, kan du då med gott samvete blunda för vår moders lidande? Var börjar man, när det känns som allt går åt helvete? Finns det något du kan göra i din vardag, som ett första steg?
Vem bestämmer vad du sår och skördar - jo, du själv. Ingen annan än du kan ta ansvar för ditt eget liv. Det funkar tyvärr inte att skylla ifrån sig och lägga skulden på andra. Dessa är viktiga frågor att fundera över för oss alla.
Försök finna balans mellan aktivitet och vila. Låt tiden mellan mabon och samhain få bli en skymning i ditt liv, där vardagens hetsiga rytm saktar in och stillnar inför nattens vila - den långa vintern. Vi behöver perioder av återhämtning för att inte bränna ut oss. Lyssna till naturens puls som ljuder i ditt hjärteblod, till hennes sång som manar oss att vila och vända fokus inåt. Låt mabon få bli en tid för försoning, för att ärligen betrakta ditt eget liv och ta ansvar för det du ser. Hedra moder Jord och var tacksam för det överflöd hon bjuder oss.
Några nyckelord för mabon:
- Nyckelord - balans, bokslut, vad man sår får man skörda, ansvarskänsla, ärlighet, sanning, ödmjukhet, försoning, kompromisser, tacksägelse, rening, vatten
- Färger - orange, rött, brunt, blått. Färger hämtade från höstskogens flammande palett och från havets djupblå, svala hjärta.
- Rökelse, dofter och växter - mynta, äpple, salvia. Örter som har friska dofter, och som används för rening.
- Kristaller och stenar - blå stenar (t ex lapis lazuli eller blå bandagat) passar särskilt bra tycker jag, eftersom färgen blå brukar symbolisera renhet, sanning, ärlighet och helande.
- Gudinnor - Isis (uråldrig egyptisk gudinna, med stor kunskap om magi och läkekonst), Gaia (moder Jord), Ma'at (rättvisans och sanningens gudinna i Egypten), Cerridwen (keltisk gudinna i vars kittel själar vilar mellan inkarnationer), Yemaya (nigeriansk havs- och modersgudinna)
- Gudar - Osiris (Isis make, växtlighetens och underjordens gud), Mabon (keltisk gud, den gudomlige sonen), Thoth (visdomens, lagens och kunskapens gud i Egypten), Tyr (asagud, sanningens och rättvisans gud), the Dagda (irländsk gud, den Gode Guden som ägde en överflödets kittel)
- Symboler och redskap - ymnighetshorn, horn, äpplen, skära, höstlöv, torkade kalebasser, torkade blommor, kvast, spiraler, kittel
- Mat & dryck - äpplen, rotfrukter, potatis, vin, vindruvor, cider, squash, aubergine