BLOGGER TEMPLATES AND TWITTER BACKGROUNDS »

torsdag, mars 11, 2010

Kom igång med bloggandet!

De två vanligaste tjänsterna för bloggande är Blogger/Blogspot och Wordpress. Det är tämligen enkelt att skapa en blogg - du besöker endera sajten och skapar ett användarkonto, väljer ett namn till din blogg och kan sedan göra ett antal olika inställningar såsom att välja tema (färger, typsnitt, bakgrund osv).

Den som så önskar kan lägga till olika "widgets" på sin blogg. En widget är en färdig snutt med kod som kan installeras och köras på vilken webbsida som helst, och innehåller ofta (men inte alltid) skript såsom JavaScript. Exempel på widgets är en sektion på bloggen som visar dagens väder, räknar ner till ett visst datum eller fungerar som små spel. (Wikipedia, 2010)

Av egen erfarenhet och testande av både Blogger och Wordpress har jag lärt mig nyttan med widgets som t ex hämtar in Twitter-inlägg och Delicious-länkar direkt till bloggen. Det är praktiskt och smidigt för den som (liksom jag) inte har nån större lust att sitta och uppdatera på många sajter varje dag. Nu uppdateras mina blogg-widgets varje gång jag twittrar eller lägger upp nya länkar på Delicious, istället för att jag manuellt måste gå in och lägga in dem på bloggen! Ett exempel på hur detta kan se ut finner du på Ugglemors blogg, där jag skriver inlägg för en kurs som jag läser på Högskolan Väst.

Börja blogga i liten skala. Kanske bara länka till något intressant du hittat på nätet, och skriva några rader om det. Läs andra bloggar för att få idéer om hur du kan strukturera dina egna inlägg. Med tiden, när du känner dig mer hemvan vid ditt valda bloggformat och sättet att kommunicera via kommentarer, kanske du börjar skriva djupare analyser om sådant du läser eller funderar över, utifrån egna erfarenheter och källor du funnit - som du därtill granskar kritiskt och länkar till. Nu bloggar du "på riktigt"! (Rickardson 2009, s 44-46).

Ha alltid i minnet, att det du skriver är publikt och att vem som helst kan gå in och läsa det.

Referenser
  • Richardson, Will (2009). Blogs, wikis, podcasts, and other powerful web tools for
    classrooms.
    Thousand Oaks, California: Corwin Press.
  • Wikipedia (2010). Web widget. [Elektronisk]
    Tillgänglig: < http://en.wikipedia.org/wiki/Web_widget > [2010-03-11]

Att bedöma en bloggs trovärdighet

Detta inlägg ingår i en uppgift i kursen Digitala distributionsformer!

Finns det någon metod för att kunna bedöma hur riktig och trovärdig en blogg är, när man besöker den som läsare?

Egentligen kan man väl aldrig vara 100 % säker. Folk ljuger medvetet eller för vidare sådant de missuppfattat eller själva blivit förledda till att tro är sanning. Företag är ofta måna om sin image och om att framstå i god dager, och väljer ibland att uttrycka sig på ett sätt som kan missleda, medvetet eller omedvetet. Var särskilt kritisk när bloggar presenterar statistik, eller generaliserar - varifrån kommer uppgifterna? Gå till källan och verifiera sanningshalten, istället för att bara köpa resonemanget rakt av. (Downes, 2005)

Att gå till källan det var just vad jag gjorde när jag i Richardsons bok läste om bloggaren Stephen Downes och hans tankar om bloggars trovärdighet! Jag besökte Downes webbsida, och läste det inlägg som Rickardson refererade till för att se vad som egentligen skrivits, med författarens egna ord.

Richardson för resonemanget vidare. Han föreslår att man söker efter en "About"-sektion (eller liknande) på bloggen för att läsa mer om författarens bakgrund och på så sätt forma sig en bild om huruvida personen kan tänkas vara en auktoritet inom sitt bloggområde eller ej. Titta på bloggens "blogroll" eller lista över andra bloggar som författaren följer. Kika också på tidigare inlägg och följ länkarna du hittar där. Finns det en politisk övertygelse, eller säljer författaren något? I så fall kan inläggen tänkas vara vinklade. (Richardson 2009, s 36-37)


Referenser
  • Downes, Stephen (2005). Principles for Evaluating Websites. [Elektronisk]
    Tillgänglig: < http://www.downes.ca/post/4 > [2010-03-11]
  • Richardson, Will (2009). Blogs, wikis, podcasts, and other powerful web tools for
    classrooms.
    Thousand Oaks, California: Corwin Press.

tisdag, mars 09, 2010

Om bloggande - vad är en blogg?

Detta inlägg ingår i en uppgift i kursen Digitala distributionsformer!

Vad är egentligen en blogg, eller "web log" som de egentligen heter? En blogg kan beskrivas som en interaktiv webbsida som är enkel att uppdatera, och där författaren/författarna kan publicera sina inlägg från vilken dator som helst. Inläggen utgörs ofta av reflektioner och diskussioner (via kommentars-funktionen). (Richardson 2009, s 17-18)

"Bloggning" eller "att blogga" är verbformen av ordet blogg, och beskriver handlingen att uppdatera bloggen med nya inlägg eller ändringar av tidigare inlägg. (Wikipedia, 2010)

Richardson menar att många idag använder bloggandet som en form av journalföring eller dagboksskrivande, vilket han inte menar är egentligt "bloggande": Han poängterar att det finns andra användingsområden som ger goda effekter. Särskilt menar han att förmågan att "tänka i ord" - att jämföra med att endast räkna upp dagens händelser - utvecklas vid bloggskrivande. (Rickardson 2009, s 20)

In sin bok tar Richardson upp inlärningspecialisterna Fernette och Drock Eide's forskning. (Richardson 2009, s20). Nyfiket ger jag mig ut på nätet för att läsa mer i deras blogg. De hävdar att mental aktivitet förändrar hur våra hjärnors struktur:
"...not only what we think, but how we think as well."
De hävdar vidare, att bloggandet (och bloggläsandet) i bästa fall förstärker förmågan till kritiskt och analytiskt tänkande, delvis på grund av möjligheten till interaktion och diskussion. Det blir en form av läsande, där läsaren inbjuds till att aktivera sig och engagera sig istället för att bara passivt läsa. Eftersom bloggandet som publiceringsform uppmuntrar författarna att uppdatera sajten ofta (om man vill behålla sina läsares intresse), kan också kreativiteten stimuleras. (Eide, Brock & Eide, Fernette, 2005)

Finns det nackdelar med bloggandet? Skribenter använder ofta sina bloggar som ett socialt verktyg snarare än ett verktyg för bildning. Det är ingen problem i sig men tyvärr är det ganska vanligt att bloggare, särskilt tonåringar, är generösa med information om sig själva i text och bild och kan på så sätt oavsiktligt locka till sig ofredare. (Richardson 2009, s 20)

Microsoft har en del goda säkerhettips som jag tror alla har glädje av att läsa och fundera över. Bland annat poängteras riskerna med att lämna ut sitt riktiga namn och sin adress samt med att lägga ut bilder på sig själv och andra (vilket även kan vara ett lagbrott om man inte har personernas tillstånd att lägga ut bilderna). Bland de riktlinjer man kan hålla i minnet vid all form av publicering på Internet, oavsett om det gäller bloggar, forum eller andra publiceringssätt finns följande tips som tål att upprepas:

Avslöja aldrig personlig information som efternamn, kontaktinformation, hemadress, telefonnummer, din skolas namn, e-postadress, efternamn på vänner och släktingar, smeknamn i snabbmeddelandetjänster, ålder eller födelsedatum.

Publicera aldrig provocerande bilder på dig själv eller någon annan, och se till att bilder aldrig avslöjar någon av ovanstående information. Kom ihåg att det gäller bakgrunden i bilderna också.

Ha inställningen att allt som publiceras på nätet är permanent. Vem som helst på Internet kan skriva ut en blogg eller spara den på sin dator. (Microsoft, 2006)


/ Lena Fernstedt
Referenser:
  • Eide, Brock & Eide, Fernette (2005). Eide Neurolearning Blog: Brain of the Blogger. [Elektronisk].
    Tillgänglig: < http://eideneurolearningblog.blogspot.com/2005/03/brain-of-blogger_03.html> [2010-03-09]
  • Microsoft (2006). Tolv säkerhetstips för föräldrar och barn. [Elektronisk]
    Tillgänglig: [2010-03-09
  • Richardson, Will (2009). Blogs, wikis, podcasts, and other powerful web tools for
    classrooms.
    Thousand Oaks, California: Corwin Press.
  • Wikipedia (2010). Blog. [Elektronisk]
    Tillgänglig: < http://en.wikipedia.org/wiki/Blog > [2010-03-09]

tisdag, september 08, 2009

Mabon

Mabon (MEJ-bånn) är den andra av de tre skördefesterna, och firas vid höstdagjämningen. Vid mabon brukar det kännas och synas att höstens tid är inne: träden flammar i lysande färger och det finns en doft av förgängelse och fukt i luften.

Guden är döende; hans krafter tynar - växter vissnar, löven faller och dagarna blir allt kortare. Hans död är nödvändig: de växter och löv som nu vissnar ner kommer att förmultna och ge näring åt frön och nya växter när våren kommer. Utan hans död, hans offer, skulle jorden armas ut allt mer eftersom väldigt lite näring skulle tillföras. Vi kommer att hylla honom vid samhain, när han slutligen ger upp sitt liv och stiger ner i underjorden. Men ännu är det blott mabon och i gudinnans mage - jordens inre - vilar ett löfte om nytt liv, en ny vår och nya skördar. Solbarnet slumrar under hennes hjärta, liksom frön nu slumrar i jorden i väntan på vårsolens värmande strålar.

Att fira mabon

Jag brukar tänka att detta med att leva som wiccan handlar om att öppna sig för det gudomliga i livet, för det mystiska och magiska. Det handlar mer om hur du förhåller dig till tillvaron, och om sinnesstämningar, än om att ha de "rätta" föremålen och utföra de "rätta" ritualerna. Om att se den magi som finns i vardagen, att se det vackra i livet och att njuta av det man brukar kalla de små tingen.

Om du inte vet hur du ska börja eller hur du ska fira föreslår jag att du firar genom att ta en promenad. Gärna ensam, så att inte konversation distraherar dig. Strosa genom naturen (en park om du bor i en stad), betrakta det du ser: löv som faller, blommor som vissnat, växter som förmultnar, doften av förgängelse, solen som inte längre värmer såsom den gjorde i somras - en tid av mörker och vila stundar.

Slå dig gärna ner på en bänk eller en sten och vila en stund. Kanske du känner att höstens mörker gör dig tröttare, att det väcker en längtan att krypa upp i soffan eller sängen och se en film eller läsa en bok - fundera över hur du själv är en del av naturen och behöver en vinter, en viloperiod för att orka blomma igen. Jag tror att det är sunt att inte pressa sig själv så hårt, särskilt under vintertid då det känns mer naturligt att vila och återhämta sig än att vara aktiv.

I jorden ligger redan frön, de vilar i väntan på vårsolen. Många frön behöver en period av frost och kyla för att de ska kunna gro. Därför kan man säga att det är nödvändigt att guden dör, dvs att vintern kommer och naturen vissnar ner - annars skulle vi ha evig sommar och markerna skulle slutligen torka ut, frön från vissa växter skulle inte kunna gro och till följd därav skulle dessa växter dö ut. Sitt en stund och fundera över att offer ibland är nödvändigt, att man ibland måste låta saker dö (släppa taget om gamla minnen, gamla oförrätter, bitterhet, ovanor osv) för att kunna ge plats åt något nytt.

När du vandrat hemåt igen kan du tända ett ljus, kanske lite rökelse också, i tacksamhet för de gåvor du fått under året i form av insikter, mat, dryck, vänskap, kärlek eller vad det nu vara månde. Avsluta gärna stunden med en stunds eftertanke medan du äter en bit äpple, en morot eller något annat som skördas under hösten, och kanske smuttar på lite cider eller vin. Din ritual är avslutad.

Om överflöd

Vi skördar av allt gott naturen har att erbjuda vid mabon, men livet handlar inte om att ta och ta. Det handlar om att ta emot och skänka tillbaka, både vad gäller naturens resurser och våra medmänniskor. Var frikostig med medkänsla, snällhet och tolerans så blir vår värld en bättre plats.

Du som tycker om att odla: samla frön som du kan så i vår - inga skördar, utan sådd!

Hämta inspiration från naturen när du dekorerar ditt altare - eller fira utomhus. Det är tradition att samla höstlöv i en korg och strö ut dem under ritualfirandet vid mabon - låt dem singla ner över altaret, för att efterlikna de löv som träden fäller. Samla kottar, stenar, vackra grenar, rönnbär och låt altaret smyckas med lysande orangerött, mustigt brunt och gyllengult; färger hämtade från årets skörd och höstskogens lysande palett. Smaka äpplens friskhet, njut av näringsrika rotfrukter och potatis! Dela gärna ett äpple och betrakta det naturliga pentagram som finns i dess mitt. Doftsinnet vill också ha sitt, patchouli är en jordig doft som finns som rökelse och passar bra till mabon.

Strö ut offergåvor - frön, nötter - till fåglar och smådjur, offra öl (eller något annat) till ditt favoritträd, laga till en mustig höstgryta och bjud in dina vänner till en trevlig kväll med många glada skratt, skapa en krans till dörren och dekorera den med kottar och rönnbär, tillverka en skallra och samla in frön.

Skapa en överflödskorg: fyll en korg med små gåvor - frukt, vackra stenar, snäckor, kolor insvepta i vackert papper... Ställ korgen i hallen. Besökare och familjemedlemmar är välkomna att välja en gåva ur korgen, men lämnar också något i gengåva. Barn brukar älska dessa korgar och det är väldigt roligt att se vad de lägger dit - kanske en teckning, en märkligt formad kotte de hittat eller en figur de gjort av lera! Du kan också göra en mysig tradition av att fylla korgen och ställa fram dem varje lördag kväll, låta varje familjemedlem välja något gott ur den och sen sitta tillsammans och berätta sagor eller läsa för varandra ur en bok.

Själv firar jag genom att brygga mig en kopp gott té som jag sedan avnjuter i tystnad och stilla begrundan. För mig är tystnad något jag njuter av och vilar i, särskilt med tanke på omvärldsbruset som inte enbart omfattar motorljud, skrikande ungar, telefoner som ringer, musik och TV som skvalar utan, mobiltelefon som ringer och piper - utan också datorns brummande, epost som pockar på uppmärksamhet, bloggande och forumdeltagande. Vi är mycket aktiva idag, många av oss, och ständigt redo för kommunikation. Prova att stänga av alla apparater och var tyst i en hel timme, eller varför inte en hel dag.

Om balans och bokslut

Att nå balans handlar inte bara om din egen person. Att finna balans i vardagen där vi ofta bollar arbete, familj och fritid kan vara nog så svårt, och att samtidigt försöka få en stund över till tystnad och stillhet kan ibland kännas omöjligt - men det är viktigt för att du ska må bra. Balans handlar också om vad du sänder ut och vad du själv får tillbaka.

Somliga är sådana att de förväntar sig att hela tiden skörda av livets goda men glömmer att så, och blir sen förvånade när det inte längre finns något kvar att ta av. Andra sår och sår, och upplever att de aldrig får skörda frukten av sitt hårda arbete. Några exempel:

  • att nalla av sina sparpengar, tills den dagen man verkligen behöver pengarna och då upptäcker till sin förtvivlan att kontot är tomt. Vem bär ansvaret för din ekonomi? Spenderar du dina tillgångar utan tanke på morgondagen, eller sparar du allt till ålderdomen? En balans är kanske det bästa, där man försöker bygga upp en hållbar ekonomi men samtidigt tillåter sig att njuta av livet som är idag - vilket faktiskt inte behöver kosta något. Promenader och kramar är gratis. ;-)

  • att uppleva sig ge och ge till andra utan att få något tillbaka. Vad förväntar du dig av andra? Förmedlar du det till dem? Agerar du av äkta medkänsla och kärlek, eller med baktanken att få något tillbaka? Hur upplever du själv det, när andra ställer krav på dig - kanske till och med krav du inte vill leva upp till? Går det att hitta en balans, en kompromiss som alla parter känner sig nöjda med? Nyckeln till alla typer av relationer är kommunikation.

  • att ständigt komma med goda idéer på jobbet men andra tar åt sig äran för ens hårda arbete. Hur skulle du agera då? Konfronterar du personen det gäller? Lider du i tystnad? Talar du bakom ryggen på personen? Vänd på myntet och fundera över hur andra ser på dig. Tror du att du är en person som andra kan sätta sig på? Varför det? Kan du arbeta med att stärka ditt självförtroende?

  • att suga ut varenda uns av det naturen har att ge i form av till exempel grödor, vatten, olja och trä utan att tänka på att vi behöver plantera nya träd, återvinna resurser och filtrera vårt smutsvatten för att ersätta det vi tagit. Vems är ansvaret? Om Afrika går under, berör det då dig som sitter långt uppe i norr? Som en av jordens barn, kan du då med gott samvete blunda för vår moders lidande? Var börjar man, när det känns som allt går åt helvete? Finns det något du kan göra i din vardag, som ett första steg?


  • Vem bestämmer vad du sår och skördar - jo, du själv. Ingen annan än du kan ta ansvar för ditt eget liv. Det funkar tyvärr inte att skylla ifrån sig och lägga skulden på andra. Dessa är viktiga frågor att fundera över för oss alla.

    Försök finna balans mellan aktivitet och vila. Låt tiden mellan mabon och samhain få bli en skymning i ditt liv, där vardagens hetsiga rytm saktar in och stillnar inför nattens vila - den långa vintern. Vi behöver perioder av återhämtning för att inte bränna ut oss. Lyssna till naturens puls som ljuder i ditt hjärteblod, till hennes sång som manar oss att vila och vända fokus inåt. Låt mabon få bli en tid för försoning, för att ärligen betrakta ditt eget liv och ta ansvar för det du ser. Hedra moder Jord och var tacksam för det överflöd hon bjuder oss.


    Några nyckelord för mabon:
    • Nyckelord - balans, bokslut, vad man sår får man skörda, ansvarskänsla, ärlighet, sanning, ödmjukhet, försoning, kompromisser, tacksägelse, rening, vatten
    • Färger - orange, rött, brunt, blått. Färger hämtade från höstskogens flammande palett och från havets djupblå, svala hjärta.
    • Rökelse, dofter och växter - mynta, äpple, salvia. Örter som har friska dofter, och som används för rening.
    • Kristaller och stenar - blå stenar (t ex lapis lazuli eller blå bandagat) passar särskilt bra tycker jag, eftersom färgen blå brukar symbolisera renhet, sanning, ärlighet och helande.
    • Gudinnor - Isis (uråldrig egyptisk gudinna, med stor kunskap om magi och läkekonst), Gaia (moder Jord), Ma'at (rättvisans och sanningens gudinna i Egypten), Cerridwen (keltisk gudinna i vars kittel själar vilar mellan inkarnationer), Yemaya (nigeriansk havs- och modersgudinna)
    • Gudar - Osiris (Isis make, växtlighetens och underjordens gud), Mabon (keltisk gud, den gudomlige sonen), Thoth (visdomens, lagens och kunskapens gud i Egypten), Tyr (asagud, sanningens och rättvisans gud), the Dagda (irländsk gud, den Gode Guden som ägde en överflödets kittel)
    • Symboler och redskap - ymnighetshorn, horn, äpplen, skära, höstlöv, torkade kalebasser, torkade blommor, kvast, spiraler, kittel
    • Mat & dryck - äpplen, rotfrukter, potatis, vin, vindruvor, cider, squash, aubergine

    torsdag, augusti 20, 2009

    Den perfekta bägaren

    Jag har brottats ett tag med en märklig drift att införskaffa en ny bägare. Jag har redan en i min ägo, en vacker benvit sak av resin (ett plastigt material) dekorerad med murgröneblad och en välgångsönskning. Den är underbart vacker men jag tycker inte riktigt om att dricka ur den. Den är lite för stor och pampig på nåt sätt, för min smak.

    Jag är en väldigt enkel och vardaglig kvinna, inte alls särskilt "häxig". Har ingen dragning alls till maffiga silverbägare fyllda med blodrött vin. Så, jag tog mig en rejäl funderare på vad jag egentligen tycker.

    Vad står bägaren för, för mig? Vilken betydelse har dryck i ritualer för mig?

    Jag känner mig obekväm med vin som dryck vid ritualfirande. Tycker inte om känslan av att bli avtrubbad och dimmig, när jag helst vill vara klarvaken och mer medveten än någonsin. Vatten känns lite tunt på något sätt. Jag funderade länge och så småningom började tanken på te-ceremonier vakna inom mig. Att bereda mitt té själv och avnjuta det i stillsam tysthet och begrundan... Det är för mig en helig stund, fylld av frid och eftertanke.

    Så varför inte strunta i konventioner, ignorera bilden av bägaren som en kalk? Min bägare ska naturligtvis vara en tekopp, insåg jag till slut!

    Mitt dilemma blev då: ska jag införskaffa en ny tekopp, använda en som redan står och skräpar i köksskåpet, eller vad...? För mig känns det viktigt att bidra så lite som möjligt till konsumtionssamhället, där vi ständigt köper nya saker, slänger sånt vi tröttnat på och återigen köper nytt. Hur hantera min lust till en ny tekopp/bägare och samtidigt vara sann mot de ideal jag tror på? För hur kan vi kalla oss wiccaner om vi kränker de ideal vi säger oss ära och hålla högt?

    Idag gick min älskling och jag på en långpromenad och hamnade nere på stan, där vi tassade in på en second-hand-butik vi brukar handla i. Jag vandrade runt bland hyllorna, mest för nöjes skull - där finns så många märkliga saker! - när jag plötsligt fick se den.

    Den perfekta bägaren.

    (Bild tagen på min balkong tidigare idag. :) )

    Jag är överlycklig och supernöjd med mitt inköp! Jag gillar tanken på att köpa second hand, det är föremål som redan finns i omlopp så att säga - tusen gånger bättre än att köpa nytt. Den vackra, glaserade tekoppen får nu ett nytt hem hos mig istället för att hamna på soptippen.

    Jag försöker så gott jag kan (dock syndar jag, mestadels beroende på vår skrämmande brist på pengar och att vi måste köpa det billigaste alternativet för att alls kunna sätta mat på bordet) att välja fair-trade-märkt eller ekologiskt när jag har möjlighet. Jag försöker också att handla second hand så ofta jag kan, och framför allt minimera mina inköp.

    Att äga många ting är att vara ofri, i min ringa mening.