Vad är wicca?

Wicca är en ung religion, som grundades på 1950-talet och har vissa tydliga inslag som markerar att detta är just wicca och inget annat.

Mysteriereligion

Med detta menas att kontakten med och förhållandet till det gudomliga inte kan förmedlas eller beskrivas. Den är ett mysterium som var och en själv måste utforska och uppleva för att nå insikt. Wiccaner tror att varje människa har förmågan att uppleva en direkt kontakt med det gudomliga, som vi kallar guden och gudinnan.

Naturreligion

Ett viktigt inslag i wicca är respekten för naturen och hur vi ser det gudomliga i allt som existerar i universum. Med detta följer vikten av att arbeta för hållbar utveckling, dvs minimera vår negativa påverkan på miljön på olika sätt. Exempel är sopsortering, att gå eller cykla istället för att ta bilen, att odla med ekologiska metoder. Miljön omfattar även de människor och varelser vi delar den med, och därför är det viktigt att även tänka på hur man påverkar sin sociala omvärld och hur man kan bidra till en positiv atmosfär där vi själva och andra är fria att växa och utvecklas.

Andra viktiga uttryck för vördnaden för naturen är firandet av sabbat (högtid) och månens faser.

Balans

Allt hänger samman, vi är alla en del av skapelsen och har en plats i livets väv. Att lära sig leva och arbeta i harmoni med naturen, med det som är synligt och osynligt, inre och yttre världar är centralt för en wiccan. Allt är i ständig förändring och rör sig i cykler, och i detta flöde av förändring råder balans.

Ansvar

Du och endast du bär ansvaret för ditt eget liv och din utveckling. I detta ingår att upptäcka och stärka vårt personliga förhållande till det gudomliga och till vårt eget inre.

Guden och gudinnan

Wiccaner tror på en gudomlig källa till allt liv, som består av både manlig (guden) och kvinnlig (gudinnan) energi, kraft eller princip. Några wiccaner är dualister och erkänner endast en gud och en gudinna, andra ser alla gudar och gudinnor som en aspekt av Guden och Gudinnan, medan några andra ser alla gudar och gudinnor som separata entiteter istället för som en del av Guden och Gudinnan.

Etiska riktlinjer

Även om wicca inte har någon bibel så erkänner i princip samtliga wiccaner de etiska riktlinjer som uttrycks i The Wiccan Rede (rede betyder ungefär råd eller vägledning).
* An' it harm none, do what you will. Syftar på varje wiccans frihet att utöva sin tro såsom h*n önskar. Syftar även på tolerans gentemot andra andliga vägar och religioner. Naturligtvis känner varje wiccan att just wicca är den rätta vägen för dem, för annars skulle man ju inte vara just wiccan... Men vi respekterar andras val av väg oavsett vilken den är, så länge det inte skadar någon.
* Law of return/The three-fold law. Syftar på tron att allt du sänder ut får du åter. Sänder du ut goda vibrationer och gör gott så sprider det sig som ringar på vattnet och du får gott tillbaka. En wiccan söker undvika att göra skada i mesta möjliga mån.

Wiccansk mytologi

Några viktiga inslag i den wiccanska mytologin är:
* Gudinnans nedstigning i underjorden för att utforska dödens mysterier
* Solgudens födelse vid midvinter
* Firandet av gudinnans och gudens förening vid beltaine
* Gudens offer vid skörden

Reinkarnation

Wiccaner tror på reinkarnation, på att vi återföds för att vi har mer att lära i livet och på att när vi så småningom når upplysning slutar reinkarneras, och återgår till det eviga.

Det är lite olika hur varje wiccan uttrycker detta. Personligen tror jag att människor består av kropp, själ och ande. Anden tänker jag mig vara en del av mig som är evig och sammanlänkad med världsalltet och själva skapelsen. Allt jag upplever under ett liv lagras som minnen, visdom och kunskap i anden. Jag är inte medveten om mina tidigare liv i detta liv, men ibland kan glimtar av denna livserfarenhet och visdom skymta fram i drömmar och annat ur mitt undermedvetna - som jag ser som länken mellan anden och själen.

Själen ser jag som livsgnistan som hör samman med just den kropp jag lever i nu - jag tror alltså att själen är en liten del av anden, den smälter åter samman med anden när min kropp dör, och ur anden skapas sen min nya själ som tar plats i min nästa kropp... Osv, ända tills jag utvecklats till den grad att jag inte längre behöver ha en kropp. Upplysning, nirvana - det finns många uttryck för att beskriva detta som man då når. Då tror jag att jag kommer att sluta reinkarnera, att jag återgår till anden för gott och smälter samman med alltet.

Jag tror alltså att när människan dör, dör först kroppen och därefter återgår själen till anden. En period av vila följer på det tror jag, som pausen mellan andetag, det allra sista - och det allra första. Ur anden tänds en ny själ (livsgnista), som tar plats i den nya kroppen. Jag tror också att blott anden behåller min essens, det allra innersta som är jag. Jag kan inte minnas detta i vaket tillstånd, jag kan inte minnas mina tidigare liv tror jag. Bara när mitt jag befinner sig mellan liv, när jag är blott och enbart ande, vet jag allt.

Magi

För wiccaner är magi ett redskap för att förändra verkligheten. Att använda magi är att fokusera och rikta kraft, oftast för att attrahera goda ting (kärlek, välgång, hälsa) eller bannlysa/sända bort oönskad energi (ohälsa, otur, olycka). Attraherande magi bör lämpligen utföras under tiden mellan nymåne och fullmåne, när månen är i tilltagande. Bannlysande magi utföres lämpligen när månen är avtagande.

Magi får aldrig användas för att åstadkomma skada och du får heller aldrig lägga besvärjelser på andra utan deras vetskap och godkännande - inte ens helande magi. Det är respektlöst, tanklöst och kan åstadkomma mer skada än nytta - både för den du lägger besvärjelsen på och för dig själv.

Om du vill veta mer om magi rekommenderar jag dig att studera litteratur i ämnet, och söka upp andra som är erfarna inom området. Själv använder jag ytterst sällan magi eftersom jag har andra verktyg som fungerar bra för mig - exempelvis visualisering (för att förändra något hos mig själv), hårt arbete och sunt förnuft.

Ibland kan magi vara till god hjälp som fokus och stöd när man sätter upp ett mål för sig själv, som att lägga något bakom sig eller stärka självkänslan, men man måste komma ihåg att det tyngsta arbetet ligger på dig själv och på att du är villig att förändra ditt liv. Magi är aldrig ett sätt att smita ifrån ansvaret för ditt eget liv och tro att allt löser sig för att du lägger en besvärjelse. Magi är inte ett universalmedel. Vill du gå ner i vikt? Se över vad du äter och hur mycket, och rör på dig mer. Vill du ha mer kärlek i ditt liv? Arbeta med din självkänsla och lär dig att älska dig själv, så kommer du att märka att tomhetskänslan minskar och att du inte behöver hänga upp ditt liv på någon annan för att det ska kännas meningsfullt. Osv...

Använd sunt förnuft, använd magi med måtta när behovet är stort och du är säker på att du kan utföra magin utan att någon eller något kommer till skada, och framför allt: minns att du alltid har en chans att välja om, om du känner att du valt fel i livet. Det är aldrig försent. Försök alltid förändra ditt liv och ditt sätt att tänka och agera för att nå det du vill ha, innan du tar till magi. Magi är en oerhört mäktig kraft som ska respekteras, eftersom du sällan kan inse vidden av din besvärjelse och hur den i slutändan kommer att påverka dig själv, omvärlden och själva livets väv.

Altaret

Det finns lika många åsikter om altaret, som det finns wiccaner, tror jag bestämt... Ett altaret är en tillfällig eller permanent plats, inomhus eller utomhus, där du ber eller utövar magi och ritualer.

Jag vill inte säga att "du måste göra si eller så", för du måste själv känna efter hur du vill ha det. Däremot berättar jag gärna om mitt altare - eller snarare, mina altare.

Jag har ett vardagsaltare, där jag samlar saker jag tycker om - för tillfället finns där en stor klump rosenkvarts, en figurin av lera föreställande Tara (tibetansk gudinna), några bergskristallspetsar och en bit rökkvarts, en rökelsehållare av sten, några visdomsord som jag skrivit ner, två små tavlor som föreställer gudinnan och guden (gjorda av vykort från Briar Cards) och en liten träask vari jag förvarar torkade örter. Detta altare är så lågt att när jag sitter på golvet blir det lagom höjd för mig. Där sitter jag ofta, tänder lite rökelse och ber en stund eller bara finns till, drömmer mig bort eller funderar över livets märkligheter. Där lägger jag tarotkort, drar orakelkort, pysslar om mina voodoo-dockor eller övar mudras (en sorts yogaställningar för händerna), kanske mediterar eller helar mig själv. Det är ett andrum för mig, en plats i tid och rum helt utan måsten eller förpliktelser.

Inför sabbatsfirande ställer jag iordning ett annat altare, där jag gärna vill ha en mer traditionell dekor. Jag ställer en låda eller ett litet bord (skohyllor av trä funkar jättebra!) mitt på golvet, och sätter mig så att jag är vänd mot norr, därför att det känns rätt så. Norr är den riktning som förknippas med jordelementet, och därmed med stabilitet, grundning, trygghet, näring och växande. Jag dekorerar mitt altare såsom jag vill ha det - väljer färger och dekor utefter sabbatens tema.

På den vänstra sidan av altaret lägger jag symboler för gudinnan - ett ljus (gärna grönt), bägare, kittel, pentagram, runda stenar, snäckor, en skål med vatten, en skål med salt. På den högra sidan lägger jag symboler för guden - ett ljus (gärna rött), athame, trollstav, fjädrar, fallossymboler (avlånga stenar, grankottar osv), rökelsehållaren. I mitten ställer jag offerskålen, och en liten tennskål vari jag bränner örter under ritualens gång. I knät har jag Skuggornas bok - den handskrivna, privata versionen.

kakor och vin

"Kakor och vin" ("cakes and ale" eller "cakes and wine", på engelska) kallar man den rituella måltid som man intar i slutet av en ritual. Vanligen äter man inte en hel måltid, utan snarare en liten bit bröd eller frukt, och lite dryck till det (vin, cider, källvatten, mjölk eller vad man nu föredrar). Vår mat och dryck är en gudagåva, en gåva från naturen som vi tar emot med tacksamhet. Medan vi äter av brödet och släcker vår törst reflekterar vi över livet, över att vi är en del av skapelsen och hur viktigt det är att både ta emot, och ge något tillbaka. Vi offrar en bit av brödet och några droppar av drycken till guden och gudinnan - man kan lägga ut offergåvan i naturen där maten omvandlas till näring åt både djur och växter.

Seden att äta något i slutet av ritualen syftar också till att jorda oss efter eventuellt magiskt arbete.

Om man befinner sig på resande fot kan man ha med sig en liten ask med bergs- eller havssalt, och smaka på det istället för att baka och äta bröd eller kakor.

Jämför gärna med den kristna symbolhandlingen att inta nattvard eller bryta bröd.

Om cirkeln

Ett viktigt inslag i wicca är cirkeln – att slå eller forma en cirkel ingår i det rituella sabbatsfirandet likaväl som i det magiska arbetet. Cirkeln återkommer också i wiccansk symbolik, exempelvis i årshjulet, livets spiral och fullmånen.

Vad är en cirkel?

Inom wiccarörelsen avser man med ordet ”cirkel” egentligen en sfär eller bubbla av kraft som utgår från en individs centrum och omger personen. Syftet med cirkeln är att filtrera bort störningar som kommer utifrån och skapa en inre kärna av kraft, koncentration och fokus där man kan kommunicera med guden och gudinnan eller arbeta med magi.

Arbetet med att forma en cirkel är syftar inte till att ”stänga ute onda andar” utan är snarare en teknik för att fokusera och koncentrera sig, stärka samhörigheten med gudarna samt arbeta medvetet med de inre resurser eller krafter man har.

Cirkeln formas ofta med hjälp av visualisering (att se med sitt inre öga, att föreställa sig något i sitt sinne) men kan också formas med fysiska medel (att lägga ut en ring av exempelvis sand, stenar, blommor eller ljus) eller båda dessa tekniker i kombination.

Att forma en cirkel är ett viktigt inslag i en wiccans utövande och tro. Cirkeln är vårt tempel - en helig plats, ett sinnestillstånd där vi känner närvaron av det gudomliga.

Wicca bygger på tanken att varje utövare själv måste utforska mysterierna – dvs, du kan aldrig i sanning lära dig vad det betyder att vara en del av livets väv eller hur det känns att uppleva närvaron av det gudomliga utan att själv uppleva det. Dessa mysterier kan man inte läsa sig till i en bok eller lära dig av någon annan – du måste själv uppleva dem. Därför bör man göra det till en vana att alltid forma en cirkel vid bön, magiskt arbete och ritualfirande.