Vad är wicca?

Wicca är en ung religion, som grundades på 1950-talet och har vissa tydliga inslag som markerar att detta är just wicca och inget annat.

Mysteriereligion

Med detta menas att kontakten med och förhållandet till det gudomliga inte kan förmedlas eller beskrivas. Den är ett mysterium som var och en själv måste utforska och uppleva för att nå insikt. Wiccaner tror att varje människa har förmågan att uppleva en direkt kontakt med det gudomliga, som vi kallar guden och gudinnan.

Naturreligion

Ett viktigt inslag i wicca är respekten för naturen och hur vi ser det gudomliga i allt som existerar i universum. Med detta följer vikten av att arbeta för hållbar utveckling, dvs minimera vår negativa påverkan på miljön på olika sätt. Exempel är sopsortering, att gå eller cykla istället för att ta bilen, att odla med ekologiska metoder. Miljön omfattar även de människor och varelser vi delar den med, och därför är det viktigt att även tänka på hur man påverkar sin sociala omvärld och hur man kan bidra till en positiv atmosfär där vi själva och andra är fria att växa och utvecklas.

Andra viktiga uttryck för vördnaden för naturen är firandet av sabbat (högtid) och månens faser.

Balans

Allt hänger samman, vi är alla en del av skapelsen och har en plats i livets väv. Att lära sig leva och arbeta i harmoni med naturen, med det som är synligt och osynligt, inre och yttre världar är centralt för en wiccan. Allt är i ständig förändring och rör sig i cykler, och i detta flöde av förändring råder balans.

Ansvar

Du och endast du bär ansvaret för ditt eget liv och din utveckling. I detta ingår att upptäcka och stärka vårt personliga förhållande till det gudomliga och till vårt eget inre.

Guden och gudinnan

Wiccaner tror på en gudomlig källa till allt liv, som består av både manlig (guden) och kvinnlig (gudinnan) energi, kraft eller princip. Några wiccaner är dualister och erkänner endast en gud och en gudinna, andra ser alla gudar och gudinnor som en aspekt av Guden och Gudinnan, medan några andra ser alla gudar och gudinnor som separata entiteter istället för som en del av Guden och Gudinnan.

Etiska riktlinjer

Även om wicca inte har någon bibel så erkänner i princip samtliga wiccaner de etiska riktlinjer som uttrycks i The Wiccan Rede (rede betyder ungefär råd eller vägledning).
* An' it harm none, do what you will. Syftar på varje wiccans frihet att utöva sin tro såsom h*n önskar. Syftar även på tolerans gentemot andra andliga vägar och religioner. Naturligtvis känner varje wiccan att just wicca är den rätta vägen för dem, för annars skulle man ju inte vara just wiccan... Men vi respekterar andras val av väg oavsett vilken den är, så länge det inte skadar någon.
* Law of return/The three-fold law. Syftar på tron att allt du sänder ut får du åter. Sänder du ut goda vibrationer och gör gott så sprider det sig som ringar på vattnet och du får gott tillbaka. En wiccan söker undvika att göra skada i mesta möjliga mån.

Wiccansk mytologi

Några viktiga inslag i den wiccanska mytologin är:
* Gudinnans nedstigning i underjorden för att utforska dödens mysterier
* Solgudens födelse vid midvinter
* Firandet av gudinnans och gudens förening vid beltaine
* Gudens offer vid skörden

Reinkarnation

Wiccaner tror på reinkarnation, på att vi återföds för att vi har mer att lära i livet och på att när vi så småningom når upplysning slutar reinkarneras, och återgår till det eviga.

Det är lite olika hur varje wiccan uttrycker detta. Personligen tror jag att människor består av kropp, själ och ande. Anden tänker jag mig vara en del av mig som är evig och sammanlänkad med världsalltet och själva skapelsen. Allt jag upplever under ett liv lagras som minnen, visdom och kunskap i anden. Jag är inte medveten om mina tidigare liv i detta liv, men ibland kan glimtar av denna livserfarenhet och visdom skymta fram i drömmar och annat ur mitt undermedvetna - som jag ser som länken mellan anden och själen.

Själen ser jag som livsgnistan som hör samman med just den kropp jag lever i nu - jag tror alltså att själen är en liten del av anden, den smälter åter samman med anden när min kropp dör, och ur anden skapas sen min nya själ som tar plats i min nästa kropp... Osv, ända tills jag utvecklats till den grad att jag inte längre behöver ha en kropp. Upplysning, nirvana - det finns många uttryck för att beskriva detta som man då når. Då tror jag att jag kommer att sluta reinkarnera, att jag återgår till anden för gott och smälter samman med alltet.

Jag tror alltså att när människan dör, dör först kroppen och därefter återgår själen till anden. En period av vila följer på det tror jag, som pausen mellan andetag, det allra sista - och det allra första. Ur anden tänds en ny själ (livsgnista), som tar plats i den nya kroppen. Jag tror också att blott anden behåller min essens, det allra innersta som är jag. Jag kan inte minnas detta i vaket tillstånd, jag kan inte minnas mina tidigare liv tror jag. Bara när mitt jag befinner sig mellan liv, när jag är blott och enbart ande, vet jag allt.

Magi

För wiccaner är magi ett redskap för att förändra verkligheten. Att använda magi är att fokusera och rikta kraft, oftast för att attrahera goda ting (kärlek, välgång, hälsa) eller bannlysa/sända bort oönskad energi (ohälsa, otur, olycka). Attraherande magi bör lämpligen utföras under tiden mellan nymåne och fullmåne, när månen är i tilltagande. Bannlysande magi utföres lämpligen när månen är avtagande.

Magi får aldrig användas för att åstadkomma skada och du får heller aldrig lägga besvärjelser på andra utan deras vetskap och godkännande - inte ens helande magi. Det är respektlöst, tanklöst och kan åstadkomma mer skada än nytta - både för den du lägger besvärjelsen på och för dig själv.

Om du vill veta mer om magi rekommenderar jag dig att studera litteratur i ämnet, och söka upp andra som är erfarna inom området. Själv använder jag ytterst sällan magi eftersom jag har andra verktyg som fungerar bra för mig - exempelvis visualisering (för att förändra något hos mig själv), hårt arbete och sunt förnuft.

Ibland kan magi vara till god hjälp som fokus och stöd när man sätter upp ett mål för sig själv, som att lägga något bakom sig eller stärka självkänslan, men man måste komma ihåg att det tyngsta arbetet ligger på dig själv och på att du är villig att förändra ditt liv. Magi är aldrig ett sätt att smita ifrån ansvaret för ditt eget liv och tro att allt löser sig för att du lägger en besvärjelse. Magi är inte ett universalmedel. Vill du gå ner i vikt? Se över vad du äter och hur mycket, och rör på dig mer. Vill du ha mer kärlek i ditt liv? Arbeta med din självkänsla och lär dig att älska dig själv, så kommer du att märka att tomhetskänslan minskar och att du inte behöver hänga upp ditt liv på någon annan för att det ska kännas meningsfullt. Osv...

Använd sunt förnuft, använd magi med måtta när behovet är stort och du är säker på att du kan utföra magin utan att någon eller något kommer till skada, och framför allt: minns att du alltid har en chans att välja om, om du känner att du valt fel i livet. Det är aldrig försent. Försök alltid förändra ditt liv och ditt sätt att tänka och agera för att nå det du vill ha, innan du tar till magi. Magi är en oerhört mäktig kraft som ska respekteras, eftersom du sällan kan inse vidden av din besvärjelse och hur den i slutändan kommer att påverka dig själv, omvärlden och själva livets väv.

Altaret

Det finns lika många åsikter om altaret, som det finns wiccaner, tror jag bestämt... Ett altaret är en tillfällig eller permanent plats, inomhus eller utomhus, där du ber eller utövar magi och ritualer.

Jag vill inte säga att "du måste göra si eller så", för du måste själv känna efter hur du vill ha det. Däremot berättar jag gärna om mitt altare - eller snarare, mina altare.

Jag har ett vardagsaltare, där jag samlar saker jag tycker om - för tillfället finns där en stor klump rosenkvarts, en figurin av lera föreställande Tara (tibetansk gudinna), några bergskristallspetsar och en bit rökkvarts, en rökelsehållare av sten, några visdomsord som jag skrivit ner, två små tavlor som föreställer gudinnan och guden (gjorda av vykort från Briar Cards) och en liten träask vari jag förvarar torkade örter. Detta altare är så lågt att när jag sitter på golvet blir det lagom höjd för mig. Där sitter jag ofta, tänder lite rökelse och ber en stund eller bara finns till, drömmer mig bort eller funderar över livets märkligheter. Där lägger jag tarotkort, drar orakelkort, pysslar om mina voodoo-dockor eller övar mudras (en sorts yogaställningar för händerna), kanske mediterar eller helar mig själv. Det är ett andrum för mig, en plats i tid och rum helt utan måsten eller förpliktelser.

Inför sabbatsfirande ställer jag iordning ett annat altare, där jag gärna vill ha en mer traditionell dekor. Jag ställer en låda eller ett litet bord (skohyllor av trä funkar jättebra!) mitt på golvet, och sätter mig så att jag är vänd mot norr, därför att det känns rätt så. Norr är den riktning som förknippas med jordelementet, och därmed med stabilitet, grundning, trygghet, näring och växande. Jag dekorerar mitt altare såsom jag vill ha det - väljer färger och dekor utefter sabbatens tema.

På den vänstra sidan av altaret lägger jag symboler för gudinnan - ett ljus (gärna grönt), bägare, kittel, pentagram, runda stenar, snäckor, en skål med vatten, en skål med salt. På den högra sidan lägger jag symboler för guden - ett ljus (gärna rött), athame, trollstav, fjädrar, fallossymboler (avlånga stenar, grankottar osv), rökelsehållaren. I mitten ställer jag offerskålen, och en liten tennskål vari jag bränner örter under ritualens gång. I knät har jag Skuggornas bok - den handskrivna, privata versionen.

kakor och vin

"Kakor och vin" ("cakes and ale" eller "cakes and wine", på engelska) kallar man den rituella måltid som man intar i slutet av en ritual. Vanligen äter man inte en hel måltid, utan snarare en liten bit bröd eller frukt, och lite dryck till det (vin, cider, källvatten, mjölk eller vad man nu föredrar). Vår mat och dryck är en gudagåva, en gåva från naturen som vi tar emot med tacksamhet. Medan vi äter av brödet och släcker vår törst reflekterar vi över livet, över att vi är en del av skapelsen och hur viktigt det är att både ta emot, och ge något tillbaka. Vi offrar en bit av brödet och några droppar av drycken till guden och gudinnan - man kan lägga ut offergåvan i naturen där maten omvandlas till näring åt både djur och växter.

Seden att äta något i slutet av ritualen syftar också till att jorda oss efter eventuellt magiskt arbete.

Om man befinner sig på resande fot kan man ha med sig en liten ask med bergs- eller havssalt, och smaka på det istället för att baka och äta bröd eller kakor.

Jämför gärna med den kristna symbolhandlingen att inta nattvard eller bryta bröd.

Om cirkeln

Ett viktigt inslag i wicca är cirkeln – att slå eller forma en cirkel ingår i det rituella sabbatsfirandet likaväl som i det magiska arbetet. Cirkeln återkommer också i wiccansk symbolik, exempelvis i årshjulet, livets spiral och fullmånen.

Vad är en cirkel?

Inom wiccarörelsen avser man med ordet ”cirkel” egentligen en sfär eller bubbla av kraft som utgår från en individs centrum och omger personen. Syftet med cirkeln är att filtrera bort störningar som kommer utifrån och skapa en inre kärna av kraft, koncentration och fokus där man kan kommunicera med guden och gudinnan eller arbeta med magi.

Arbetet med att forma en cirkel är syftar inte till att ”stänga ute onda andar” utan är snarare en teknik för att fokusera och koncentrera sig, stärka samhörigheten med gudarna samt arbeta medvetet med de inre resurser eller krafter man har.

Cirkeln formas ofta med hjälp av visualisering (att se med sitt inre öga, att föreställa sig något i sitt sinne) men kan också formas med fysiska medel (att lägga ut en ring av exempelvis sand, stenar, blommor eller ljus) eller båda dessa tekniker i kombination.

Att forma en cirkel är ett viktigt inslag i en wiccans utövande och tro. Cirkeln är vårt tempel - en helig plats, ett sinnestillstånd där vi känner närvaron av det gudomliga.

Wicca bygger på tanken att varje utövare själv måste utforska mysterierna – dvs, du kan aldrig i sanning lära dig vad det betyder att vara en del av livets väv eller hur det känns att uppleva närvaron av det gudomliga utan att själv uppleva det. Dessa mysterier kan man inte läsa sig till i en bok eller lära dig av någon annan – du måste själv uppleva dem. Därför bör man göra det till en vana att alltid forma en cirkel vid bön, magiskt arbete och ritualfirande.

Traditioner

Wiccanska traditioner

Vad menas med tradition? Det latinska ordet "tradere" betyder att lämna över, anförtro någon eller leverera. När man talar om traditioner inom wicca avser man ett system eller en uppsättning av trosatser (teori), metoder (praktik) och etiska regler som en grupp med individer följer. Detta system förs vidare från generation till generation, eller från gruppens erfarna seniorer till nybörjarna inom samma tradition.

Covens

En slutet sällskap av wiccaner kallas coven, som vanligen har en hierarkisk struktur med ledare och invigda medlemmar med olika rang. För att tillhöra ett coven krävs oftast en invigningsprocess, under vilken aspiranten får lära sig de arbetsmetoder och etiska regler som gäller inom just detta coven. Det är vanligt att varje coven har en Skuggornas bok (Book of Shadows, BoS) där trossatser och metoder finns nedtecknade, och det är också vanligt att boken hålls hemlig och edsbunden - dvs, endast invigda får ta del av innehållet, och man avger ett löfte att hemlighålla det. I de traditioner där gradsystem (ranger) förekommer brukar man få tillgång till mer och mer av innehållet i BoS allteftersom man stiger i rang.

Initiatoriska traditioner

Vissa traditioner är helt och hållet slutna, dvs du kan endast kan invigas av någon som redan tillhör traditionen. Du kan alltså inte på egen hand studera traditionen och inviga dig själv. Det krävs en initiering av något slag.

Icke-initiatoriska traditioner

Andra wiccanska traditioner är öppna, med det avser jag att de grunder som traditionen bygger på är offentliga så att alla kan ta del av dem. Det krävs ingen invigning för att tillhöra traditionen, varje utövare är fri att utforma sin praktik som den önskar inom de ramar som traditionen utgör. Alternativt, så kan varje utövare initiera sig själv. Väldigt ofta hittar man information om dessa traditioner (och olika exempel på BoS) på internet, vilket du ytterst sällan gör när det gäller de initiatoriska traditionerna.

Solitära utövare

Solitära utövare (wiccaner som utövar sin tro i ensamhet, i motsats till de som är medlemmar i ett coven) brukar ofta säga att de tillhör den eklektiska traditionen, dvs de plockar ihop teori, praktik och etiska regler från olika panteoner (gudavärldar), traditioner och kulturer. Många solitära utövare har en egen Skuggornas bok i vilken de för anteckningar om magiska riter, sabbater, gudar och gudinnor och annat som rör utövandet av religionen.

Trender - vart är wicca på väg?

Tyvärr kan jag ibland tycka att wicca som religion utarmas. Min känsla är att antalet solitära, eklektiska utövare ökar alltmer, och utan en mentor kan den wiccanska vägen vara svår att vandra. Ska då alla wiccaner tillhöra ett coven? NEJ, är mitt svar (som själv är solitär utövare). Däremot vill jag råda dig som nyligen börjat intressera dig för wicca, att söka kontakt med mer erfarna wiccaner med vilka du kan diskutera praktiska och teoretiska frågor. Det finns en rad forum på internet för den som är intresserad av att diskutera, och kanske komma i kontakt med personer som kan fungera som mentor. Om intresse finns, kan jag ev. tänka mig att bygga upp en hemsida (eller en sektion av denna Skuggornas bok) som kan fungera som anslagstavla för dem som söker mentorer resp gärna ställer upp som mentor.

Att blanda in element från olika gudavärldar, filosofier och livsläror kan vara något positivt men jag känner ändå att det är viktigt att man har en klar uppfattning om vad wicca egentligen är, och vilka grundstenar den wiccanska religionen vilar på. Det finns många intressanta verktyg för andlig utveckling m.m, exempelvis tarot, kristaller, healing och annat. Men, dessa metoder är VERKTYG och har ingenting med religionen wicca att göra. Använd gärna sådana metoder och redskap i din egen utveckling på olika sätt, men kalla det inte wicca. Wicca är inte heller någon klädstil, och är inte samma sak som att vara en häxa (även om många wiccaner samtidigt betraktar sig själva som häxor).

I "The wiccan rede" finns en rad som lyder "an' harm ye none, do as ye will" vilket väldigt många misstolkar. Det betyder inte att du kan göra precis vad som helst utan att behöva ta ansvar för dina handlingar eller utan eftertanke - det betyder att inom ramen för det som är wicca, är du fri att utöva din tro som du vill. Vill du fira sabbat eller ej, hur vill du i så fall fira, firar du alla sabbater eller endast några, kallar du in elementen till din cirkel eller endast guden och gudinnan, ser du gudarna som enskilda "individer" med separata personligheter eller ser du gudarna som naturkrafter, osv.

"What's in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet." (William Shakespeare). Ett av mina favoritcitat, för vad ligger egentligen i ett namn? Spelar det någon roll vad vi kallar oss? Måste man kalla sig någonting överhuvudtaget?

Nej, det måste man inte. Men jag är av den starka åsikten att OM man väljer att kalla sig något (som exempelvis wiccan), är det minsta man kan begära att personen sätter sig in i vad wicca representerar, vilka grunder den bygger på och om man ärligen kan säga sig stå för detta. Om du inte kan det, låt då bli att kalla dig något. Man måste inte ha en etikett eller ett namn för det man tror på. Välj fritt, plocka metoder och element från wicca, shamanism, kristendom eller vad du nu vill och forma ditt eget liv såsom du vill ha det - men kalla dig inte för något om du inte helhjärtat kan stå för ditt val.

Med dessa ord går jag över till att kort beskriva några wiccanska traditioner - det finns många, du som vill läsa mer kan prova att googla "wiccan traditions" eller googla den tradition du vill veta mer om.

---

Alexandriansk wicca

Denna tradition utvecklades av Alexander Sanders (1916 - 1988), och hans fru Maxine. Alexander Sanders var ursprungligen medlem av den Gardnerianska traditionen, men lämnade sitt coven för att grunda en egen tradition.

Man fokuserar på polariteten (motsatsförhållande eller kontrast) mellan könen, och det är vanligt att man ägnar guden och gudinnan lika mycket tid under riter och ceremonier. Användandet av redskap och gudarnas namn skiljer sig åt från den Gardnerianska traditionen, men Maxine Sanders har sagt: "Om det fungerar, använd det."

Covenmedlemmarna möts vanligen fullmåne och de åtta wiccanska sabbaterna för att utöva ceremoniell magi.

Alexandriansk wicca använder sig av ett gradsystem för sina medlemmar, och är en initiatorisk tradition.

Blue star

Grundades 1974 av amerikanen Franque Dufner. Blue star är en mer öppen tradition än exempelvis den gardnerianska, dvs man hemlighåller inte i lika stor grad sina metoder och arbetssätt. Man uppmärksammar bland annat på "rites of passage" (övergångsriter), och tenderar att fokusera mer på det religiösa än det magiska arbetet.

Blue star har tre nivårer i sitt initieringssystem, samt tre lägre nivåer av deltagande som man kallar "student", "dedicant" och "neophyte". Studenter håller ännu på att lära sig Blue star systemet, "dedicants" har formellt dedikerat sig själva till gudarna, och "neophytes" arbetar aktivt för att bli initierade.

Dianisk wicca

Tradition med fokus på enbart gudinnedyrkan, snarare än gud/gudinna som är vanligt inom wicca. Traditionen har fått sitt namn efter den romerska gudinnan Diana, som man vanligen fokuserar på. Dianisk wicca har sitt ursprung i den feministiska rörelsen, men både män och kvinnor kan tillhöra traditionen. Dianisk wicca är inte en initiatorisk tradition.

Gardneriansk wicca

Gerald Gardner var den som grundade wicca på 1950-talet. Assisterad av Doreen Valiente skapade han den Gardnerianska "Book of Shadows" (BoS). Inom ett Gardnerianskt coven kopierar varje medlem covenets BoS och fyller sedan på sin egen kopia av boken, med egen information. Majoriteten av innehållet i Gardners BoS hemlighålls och delas endast med initierade.

Gardneriansk wicca är initiatorisk, och det är den första tradition som grundats inom wicca. Alla som tillhör den Gardnerianska traditionen härrör från Gerald Gardner. Traditionen har ett gradsystem, precis som den Alexandrianska. Varje coven har maximalt 13 medlemmar och leds av en "high priest" eller "high priestess". Gardnerianer anser att "it takes a witch to make a witch".

Keltisk wicca

Det finns egentligen ingen "keltisk tradition". De som säger att de är keltiska wiccaner menar vanligen att de hämtar inspiration från den keltiska kulturen (det lilla vi vet om den idag).

Faery wicca

Med faery wicca avses ofta wicca som fokuserar på de väsen som på engelska kallas "fae" (eng: gnomes, elves, faeries, sprites), och deras relationer till naturen. Man kan även avse en specifik tradition som grundades av författaren Kisma Stepanich.

Stepanichs tradition hämtar inspiration från irländsk mytologi och från författarens egen tolkning av keltisk historia och keltiska legender.

Kökshäxor

Kökshäxa (kitchen witch) brukar man kalla de som använder de redskap som finns tillhands: köksknivav, aluminiumkastruller (istället för kittel), temuggar (istället för bägare) osv. Kallas ibland "Hedge Witch".

Fokus bland annat ligger på vardagen (snarare än rituell magi och ceremonier) och att se det magiska även i vardagssysslorna. Väldigt ofta fokuserar man på hem och familj, på örtkunskap och annan kunskap som förs vidare mellan generationer. En informell typ av wicca alltså, i jämförelse med exempelvis Alexandriansk wicca.

Eklektisk wicca

Om man söker på ordet eklektisk i synonymordböcker kan man få följande resultat: efterbildande; utan originalitet, utan egna idéer, som väljer det som passar bäst ur givna teorier eller metoder ur litteratur , konst och musik.

Eklektisk wicca är alltså att man plockar det som passar en själv ur olika traditioner, gudavärldar, mytologier och metoder (inom ramarna för vad som är wicca, naturligtvis). Det är vanligt att man plockar ur den egyptiska, keltiska, nordiska, romerska och grekiska mytologin, för att nämna några. Väldigt ofta är den eklektiska wiccanen ensamutövande (solitär), dvs tillhör inte något coven.

Eklektisk wicca är inte initiatorisk. I princip utformar varje utövare sin egen tradition, kan man säga.

Seax-wicca

Initiatorisk wicca. Seax-wicca grundades av Raymond Buckland, som var upplärd av Gerald Gardner och ursprungligen förde den Gardnerianska traditionen till USA.

Med tiden grundade alltså Buckland en egen tradition, som är anglo-saxiskt orienterad. De viktigaste gudarna är Woden och Freja.

Struktuen ser ut som följer:
- theow (intresserad, men ej initierad)
- ceorl (nybörjare, student)
- gesith (initierad)

Inom varje coven finns följande roller: präst/prästinna, skrivare (coven-sekreterare) och thegn (vakt). Varje coven är självstyrande, och man har inga BoS eller edsbundet material inom seax-wicca. Läror, ritualer och sabbater är öppna för alla.

Teutonisk wicca

Detta är inte samma sak som ASATRO. En teutonisk wiccan hämtar inspiration från den nordiska mytologin, men är alltså fortfarande wiccan och inte asatroende.

Correlian wicca

Correliansk wicca är en amerikansk tradition, där man använder sig av Internet för att utbilda och initiera nya medlemmar. Fokus ligger på de filosofiska och andliga aspekterna av wicca. Man har ett strukturerat ledarskap, och ett gradsystem för sina medlemmar.

Guden

Den gudomliga kraften genomsyrar alla varelser och alla ting. Den är energin som skapat hela universum och allt som finns i det. Vi kallar den guden och gudinnan; tillsammans är de en helhet, jämställda och lika starka. De är krafterna som binder samman universums väv. De är skaparna och skapelsen, två sidor av ett helt.

Guden är tiden, naturens och livets cykler. En evig spiral, där nytt tar vid där det gamla slutar. Man kan urskilja fyra aspekter av guden: hjälten (våren, kraft, styrka, inspiration), älskaren (sommaren, skapande, fruktbarhet), konungen (hösten, självkännedom, fullbordan) och magikern (vintern, visdom, magi, mysterier).

Vi möter guden i solens sköna värme som väcker naturen till liv om våren och ger oss energi och förnyad livskraft. Vi möter honom i en faders kärlek, i manlighetens ömsinta styrka och kraft, i våra bröders hjärtan. Hans kraft förnims i de djupa skogarnas hjärtan, på vindsmekta bergs tornande toppar, i det vilda och det virila som ger kraft åt allt som lever. Vi ser honom bland nickande ax på bördiga sädesfält, i mogna frukters sötma och mustiga viner, i dignande skördar och livets överflöd.

Han är eldens kraft och alla vindarna, den som skänker inspiration och väcker vår kreativitet, som tänder våra lustar och skänker styrka och beslutsamhet. Han är viljestyrka, drivkraft och intellekt, mental styrka och vår förmåga att kunna kommunicera och drömma. Han är tidens fader, skapelsen själv som dör och pånyttföds i en evig cirkel av liv. Han är alla gudar, evig och närvarande i allt som lever och existerar.

Gudinnan

Den gudomliga kraften genomsyrar alla varelser och alla ting. Den är energin som skapat hela universum och allt som finns i det. Vi kallar den guden och gudinnan; tillsammans är de en helhet, jämställda och lika starka. De är krafterna som binder samman universums väv. De är skaparna och skapelsen, två sidor av ett helt.

Wiccaner ser ofta gudinnan som trefaldig: jungfrugudinnan eller den vita gudinnan (inspiration och visioner, helhetens frö, vårens och spirandets kraft, gryning), modergudinnan (överflöd och mognad, kreativitet och skapande, sommarens och växandets kraft, dag) och den mörka gudinnan (transformation, förvandling och förnyelse, övergång från ett stadium till ett annat - död och återuppståndelse, höst och vinter, skymning och natt).

Vi möter gudinnan i månens blekt trolska ljus, i hennes rytmiska växande och avtagande kraft som påverkar våra själar och våra sinnen. Vi möter henne i en moders kärlek, i kvinnlighetens trygga styrka och kraft, i våra systrars hjärtan. Hennes kraft förnims i havens ständiga rörelser, i doftande mylla och bördiga jordar, i bäckars kvillrande porlande och i blommors ljuva dofter, i det vackra och grönskande. Vi ser henne bland stjärnornas glimrande ljus, i naturens enorma växtkraft och i kärleken som binder människor samman, i sjöars svala stillhet och i rasande oceaner.

Hon är jordens kraft och vattnens, den som skapar trygghet och näring till att växa, som lockar oss att drömma och andas liv i våra känslor. Hon är växtkraft och skapande, hon är styrkan i våra känslor och vår förmåga att älska och känna. Hon är jordens moder, källan till allt liv och den som håller samman väven. Hon är alla gudinnor, evig och närvarande i allt som lever och existerar.

---

Gudinnans aspekter

Patricia Telesco beskriver en intressant syn på gudinnan ur sju olika aspekter i boken "God/Goddess - Exploring and Celebrating the Two Sides of Wiccan Deity", att jämföra med den mer traditionella beskrivningen av gudinnan i hennes tre aspekter (jungfru, moder, mörka gudinnan). Jag spinner vidare på hennes tankegång och beskriver de gudinnor jag själv valt att arbeta med:

Den vita gudinnan

Det är särskilt helande att arbeta med den vita gudinnan för den som farit illa som barn, eller för den som behöver återfinna känslan av frihet och av att allt är möjligt.

Den vita gudinnans kraft: beskydd, förnyelse, grönska, frihet, vildhet, renhet, friska vindar, knoppande, frön, frihet, kravlöshet, urkraft, magi

Symboler & associationer : vitt, silver, pastellfärger, nymånen, bergskristall, vita stenar, gryning, vår, tistel, narcisser, vita blommor, ljus, vilda djur, månsten, hassel, pilbåge & pilar, ägg, harar, kaniner, regnbågen, jakt

Exempel på vita gudinnor: Artemis, Eostre, Butterfly Maiden

Gudinnan som vän

Gudinnan som vän är en god förebild för hur vi kan bli bättre medmänniskor. Hennes budskap handlar om vänlighet, vänskap och hur man ser det ljusa och goda i sig själv och andra.

Kraft: mildhet, vänlighet, medkänsla, förlåtelse, givande, att se potential hos sig själv och andra, respekt, förståelse, helande, medmänsklighet, empati, välvillighet

Symboler & associationer: gult, orange, guld, krysopras, murgröna, rosor, citrus, knutar, lotus, spegel, sole, lejon

Exempel på gudinnan som vän: Kuan Qin, Parvati, Tara, Amaterasu

Kärleksgudinnan

Att njuta av livet och varandra.

Kärleksgudinnans kraft: passion, sensualitet, sexuell njutning, blomstring, närhet, intimitet, kärlek, skönhet, tillit, trofasthet, dynamik, harmoni, omsorg, omtanke, gemenskap

Symboler & associationer: rött, rosa, fullmåne, bärnsten, kattöga, jade, rosenkvarts, karneol, senvår, sommar, kattmynta, lavendel, rosor, jordgubbar, jasmin, choklad, ringar, knutar, fallos (t ex athame), vulva (t ex bägare), sandelträ, duvor, svanar, smycken, silver, pärlor, snäckor, speglar, sovrummet, katter, lejon, dans, musik

Exempel på kärleks- och njutningsgudinnor: Bast, Afrodite, Venus, Freja, Parvati, Isis

Gudinnan som översteprästinna - att förverkliga sin potential

Översteprästinnan är en mogen kvinna med livserfarenhet, god självkännedom och stor nyfikenhet. Hon är den som djärvt ger sig ner i underjorden för att utforska dödens mysterier, som strävar efter att söka bättra sig själv och förverkliga sitt innersta jag. Hon är en stark kvinnlig förebild som visar att kvinnors självförverkligande inte är kopplat till moderskap eller livet som hustru, utan till den inre eld och drivkraft som fyller oss alla. Hon visar oss hur vi finner styrka, fokus och inspiration.

Kraft: kommunikation, talang, förmåga, att göra det mesta av det man har, fokus, målinriktning, inspiration, självförverkligande, potential

Symboler & associationer: rött, gult, orange, blått, grönt, malakit, ametist, solsten, krysopras, vår, liljor, ljus, flöjt, sköld, spjut, ugglor, trumma, arbetsrum, datorhörna, skrivbord, athame, svärd, ormar

Exempel på gudinnor för arbetet och för självförverkligande: Brigid, Athena, Saraswati, Inanna

Gudinnan, hemmet och härden

Eldgudinnor, helandegudinnor och hemmets gudinnor passar fint in här, eftersom härden för mig förknippas med eld och med köket - hemmets hjärta.

Kraft: eld, flammor, köket, ljus, värme, skydd, trygghet, välsignelse, helande, skapande, vävning, rening

Symboler & associationer: rött, orange, gult, lavasten, korall, karneol, salt, bärnsten, basilika, lager, kanel, ingefära, citrus, saffran, timjan, salvia, bin, honung, mjölk, lök, ting av smide, ormar

Exempel på gudinnor för hem och härd: Brigid, Hestia, Frigg, Eir

Modergudinnan

Fruktbarhets- och naturgudinnor.

Modergudinnans kraft: skapande, naturens krafter, skydd, beskydd, växande, fruktsamhet, mognad, jord, balans, flöde, livmoder och födelse

Symboler & associationer: grönt, mörkrött, gult, fullmåne, sommar, dag, runda stenar, jade, bärnsten, bägare, ris, bröd, sädesslag, jord, grottor, frön, trädgård, odling, vin, mjöd, solrosor, tyg

Exempel på modergudinnor: Demeter, Isis, Freja

Den mörka gudinnan

Transformationens gudinna, vars krafter styr död och återfödelse.

Mörka gudinnans kraft: oändlig visdom, evighet, död och återfödelse, livstrådar, universums väv, människors öden, det undermedvetna, transformation, magi, tidens mysterier, vägledning

Symboler & associationer: kitteln, svart, mörkbrun, midnattsblå, mörkmåne, vinter, rökkvarts, fossil, ametist, månsten, midnatt, murgröna, alruna, rötter, korsvägar, torkade örter, vargar, underjorden, gränser, dörrar

Exempel på mörka gudinnor: Hekate, Hel, Cerridwen, Inanna